Instruktion för riksheraldikern 1774

Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction 1774

1774 togs ett ambitiöst förslag till instruktion för en riksheraldiker fram. Vad som sedan hände med förslaget är okänt och någon instruktion kom inte till stånd förrän 1813.

Ett av Anders Schönbergs första uppdrag som ny riksheraldiker 1772 var att författa en ny instruktion för ämbetet. I oktober 1773 överlämnade han sitt förslag till civilexpeditionen som i sin tur remitterade det till kanslikollegiet för underdånigt utlåtande.

Kanslikollegiet lät i sin tur Karl Reinhold Berch, chef för antikvitetsarkivet, säga sitt innan de lämnade sitt yttrande. Berch ansåg att Schönbergs förslag var bristfälligt, men istället för att ge det kritik skrev han ett nytt förslag ”sådan som den hade blifwit, om mig warit ålagt at bestyra om projektet”. Titeln Vapenintendent är just Berchs förslag. Kanslikollegiet omarbetade Berch förslag innan den gav sitt slutgiltiga utlåtande den 10 maj 1774. Det är kanslikollegiets förslag som i sin helhet presenteras här nedan.

Förslaget som var det mest genomarbetade för en svensk häroldsorganisation hittills kom aldrig att genomdrivas. Gustav III ogillade instruktionen när den presenterades för honom den 27 juni 1774. Kanslikollegiet lät då utarbeta en historisk förklaring till heraldiken, men någon ändring i instruktionen gjordes inte. Den inlämnades åter i februari 1775 men föredrogs för kungen först den 30 maj samma år. Utan att komma till beslut uppsköts beslutet till den 19 juni. Den dagen kom dock förslaget så sent på dagen att Gustav III inte kunde ta ett beslut, utan ”behagade Kongl. Maj:t taga det till sitt Egit höga igenomläsande.”

Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction

För Des Vapen Intendent. Gifven Stockholms slott den 10 Maij 1774
Som Kongl. Maj:ts i Nåder anser så väl til ordning och prydlighet bidragande, at någon viss Embetsman vårdar Vapenkunskapen uti Des Rike, som ock med Des Ridderskaps och Adels värdighet öfverensstämmande, at de vapen och Sköldemärken, hvilka densamma med förtjänster om sit Fädernesland sig förvärfvat, blifva efter Heraldiske reglorne inrättade och nyttjade, samt äfven all oordning, som af blandning emellan Ätternes vapen kunde upkomma, förebygges; Så har Kongl. Maj:ts velat bibehålla det förut så kallade Riks Heraldici Embetet, hvilket härefter af en VapenIntendent kommer at innehafvas och förrättas, enligt följande Instruction:


Såsom det föregående redan i almänhet innehåller, äger Kongl. Maj:ts Vapen- Intendent hafva inseende öfver all Heraldique i Riket, och dervid tilse, at de derom vidtagne almäne författningar blifva i akt tagne och efterlefde.


De egentligen hithörande bestå uti Kongl. Maj:ts Nådige Bref af den 29 April 1752 och den 28 julii 1762, at Adeliga Slägters namn ej måge brukas af obehörige personer, Kongl. Maj:ts Nådiga förordning af berörde dag emot Adelig Skölds eller öpen hjelm brukande af frälsemän, och denna Instruction.


På det sjelfva VapenIntendentens stånd må hafva så mycket mer gemenskap med Embetet, och han vara til hands samt äga närmare tilträde til de för honom nödige Cantzli-handlingar, bör VapenIntendenten vara Svensk Adelsman, hälst en som tillika bekläder någon syssla i Kongl. Maj:ts Cantzli eller vid Des hof, känd för insikt uti Vapenvetenskapen, ritkonsten och blaconens reglor, i synnerhet sådane, som de i Sverige böra i akt tagas.


Vid yppande ledighet föreslår Kongl. Maj:ts och Riksens Cantzli Collegium i underdånighet de således tjenlige och skicklige personer, och den, som Kongl. Maj:ts behagar utnämna, erhåller Des Nådiga Fullmagt.


Detta Embete lyder nu som förr under Cantzli Collegii öfverinseende som infodrar des utlåtande uti de Heraldiquen rörande mål, hvilka Kongl. Maj:t i Nåder til bemälte Collegium remitterar.


Förnämligast äger VapenIntendenten hålla noga hand deröfver, at Rikets, des Landskaps och Städers Vapen blifva värdigt och med sin tilständige blacon nyttjande, uti Sigiller, på Esandarer, fanor, byggnader, medailler, allmänne målningar, med mera, som således uti den delen altid förut med honom communiceras: hvarföre äfven i synnerhet vid Kongl. Kröningar, begrafningar med flera sådane höge tilfällen, då dessa eller de Kongl. personernes vapen skola föreställas, des biträde kan nyttjas, så at uti dem synes jemlikhet, ordning och prydlighet.


Det är derföre, han äfven bör göra en samling af Kongl. famillens, Provincernes, Länens, Städernes, Stiftens, Häradernes, Sociteters och Gillens Vapen och Sigiller jemte den ointroducerade Adelens, så vida den öfrige har sine vapen förvarade på Riddarhuset. Denna samling, för hwilken den upgående kostnaden blifver, efter behörig upgift, honom ersatt, inlämnas til Rike Archivum i den mån den hinner fullkomnas och både til densamma och de öfrige där förvarade heraldiske handligar bör han äga et fritt tilträde.


Hvad 6§ innehåller, gälle ock om de minnesvårdar och andra hugkommelser, som göras öfver någon Adelsman med des Vapen eller Embetes bemärkelser, hvilka, innan de upresas, böra uti den heraldiske delen af VapenIntendenten påses.


När af Kongl. Maj:t någon til Grefvelig, Friherrlig eller Adelig värdighet upphöjes, är det VapenIntendentens skyldighet at biträda den utnämnde med råd öfver des namn och åstundade sköldemärken med des Färgor och metaller, at dem efter Heraldiquens reglor och denna instruction inrätta samt fram för alt tilse, det ingen ny ätt må uptaga en annans, aldraminst en introducerad Ätts namn och vapen, ehvad denne famille är lefvande eller utgången.

10§
Det förstås af sig sjelf, at då någon blifver på en annan famille adopterad, han antager des namn och vapen: och bör det då ske aldeles utan någon förändring hvarken uti vapnet eller på hjelmen.

11§
Enär naturlisation sökes af någon utländsk Adelsman, ankommer det på Cantzli Collegii noggranna pröfning, om han det är och hvad Vapen den Ätten förer. Om dermed sig riktigt förhåller, må han, om han så åsundar, få behålla sit utländske namn och vapen, om ock det skulle skilja sig från den i Sverige antagne Heraldiquen.

12§
VapenIntendenten låter i alla desse fall uprita et underdånigt project med Adelsmannens föreslagne namn, teknar å andra sidan en kårt och så tydelig beskrifning, at Vapnet blott derefter skulle kunna afmålas, samt bestyrker riktigheten af altsammans med egenhändig underskrift.

13§
Alla Vapenprojecter blifva så beskaffade, men icke utan Intendentens intygande Kongl. Maj:t i underdånighet föredragne af Statssecreteraren vid den Expedition, hvarest sköldebrefvet utfärdas: hvarvid VapenIntendenten bör vara til hands at gifva besked, om Kongl. Maj:t i nåder finner något skola rättas: börande, sedan Kongl. Maj:t dessa med sit höga Namn fastställt, de sålunda uti sköldebrefven införas och utan Nådig approbation nyttjas.

14§
Til bibehållande af så mycket mera ordning emellan de Adeliga Ätterna i Riket, och som ännu månge af dem icke äro på Riddarhuset introducerade, kommer VapenIntendenten at hålla en förteckning eller Matrickel öfver de ointroducerade Ätterne. äFven dem, som icke ännu begärt eller erhållit sköldebref: hvilken förtekning i öfrigt efter utnämnings data inrättad blir kårt och i likhet med Riddarskapets och Adelens år 1770 utgifne Hand-Matrickel.

15§
I sådant afseende vil Kongl. Maj:t, at uti hvarje Stats Expedition någon viss person af Statssecreteraren utses at förvara alla ansökningar Vapen projecter och Concepter til sköldebref med mera, som rörer nye Grefvar, Friherrar eller Adelsmän, och hvilket alt efter hvarje års förlopp lamnas til VapenIntendenten, hvilken sedan han deraf gjort behörigt bruk, dem til Riks Archivum aflämnar.

16§
VapenIntenenten äger ock at sammanbringa och förvara de ointroducerde Ätternas Genalogier, med dertil hörande handlingar; och til den ändan åligger desse Ätter, at inom et år ifrån det VapenIntendentens Kungörelse derom sker, vid 200 Daler Silvermynts vite til honom inlämna sine Genalogier så inrättade, som Riddarhus Deputationens Anvisning af den 6 maij 1765 innehåller jemte vidimerade Copier af sine Grefve, Friherre eller Adelsbref och sköldemärken äfven som Överståthållaren, Landshöfdingarne och samtlige Regements Chefs hafva at til VapenIntendenten insända årligen verificerade förtekningar på de af ointroducerad Adel å svärdssidan, som blifva födde och döde, på samma sätt som de enligt Kongl. Circulairet af den 31 augusti 1762 til Riddarhus Directionen inberätta hvad som rörer den introducerade Adelen.

17§
Som de Adelige Ätternas Genealogier, efter erhållen introduction på Riddarehuset, tilhöra Riddarehus Directionens åtgärd, så kommer VapenIntendentens skyldighet, i afseende på den Genealogiska delen, at angå ofvannämnde til honom inlämnade Genealogier jemte den generelle kunskap, som är nödig, då til honom hänvisas frågor om naturalisation eller renovation af Adelskap, som på ut- eller inländsk Adelig härkomst vil grundas, med hvilka dock utan föregående communication från Canzli Collegium han icke bör sig befatta.

18§
Men utur de uti hans förvar befintlige handlingar angående den ärkända men ännu ointroducerade Adelen må VapenIntendenten uplysningar med sit intygande utgifva, enär de af honom äskas.

19§ (Förvarandet av handlingar)
VapenIntendenten bör uti det Embetsrum, som således för honom blir nödvändigt förvara de ofvannämnde och flere til hans Embete hörande handlingar, hvilka sedan uti HofCantzlerens närvaro alltid böra man ifrån man inventeras.

20§ (Serafimerriddarnas vapen)
Hvad VapenIntendenten af Kongl. Maj:ts Ordens Capitel kan anbefallas rörande tilsyn öfver Herrar SeraphimerRiddarnes Vapens införande i Matriklen, deras bruk vid Ordensdagarne med mera hörer äfven til des Embetes skyldigheter.

21§ (Adliga namn)
Kongl. Maj:t finner ock, i sammanhang med det öfriga, som i denna instruction förekommer, nödigt at här stadga et och annat, som härtils varit särskilte bruk underkastadt.

Hvad nye Adelige Ätters namn vidkommer, vil väl Kongl. Maj:t tillåta, at när icke flere af deras förra namn, än den eller de, som blifva adlade, finnas, samma namn oförändrat bibehålles, såsom redan af förtjänster kändt. Men då ombyte bör ske til skilnad ifrån ofrälse slägter eller den til Adelsman utnämnde af andre särdeles ordsaker åstundar ombyta namn, i akt tager VapenIntendenten hvad 9§ förmår, at andre famillers namn ej må tilläggas de nya: och på samma grund blifva ock de uti 2§ åberopade förbud emot Adelige namns brukande af obehörige personer härmed sträckte til alle utom adelen, så väl hvad angår hela namnen, som ock vid månge af dem antagne ändelseord eller tilläggningar, hvilka blifvit ansedde utmärka Adelskap.

22§ (Sköldens form)
Som uti Vapenvetenskapen Åderdomens samt gamle Adelens bruk och Sedvanor äro de säkraste rättesnören, så bibehålles ock den gamle formen af sköldarna, nemligen en något länglig sköld, ofvantil jemnhörnig och nedantil afrundad.

23§ (Hjälmprydnaden)
Likaledes bör ock den fordna simpliciteten uti de Adeliga vapnen, som utgör den sanna Heraldiske prydnaden, åter, så mycket möjligt är, införas, och hjelmklenodierne icke vara öfverlastade eller tunge.

24§ (Tillägg i Greve- och friherrevapen)
Samma Simplicité bör ock uti nya Greflige och Friherrlige Vapen i akt tagas, med den skilnaden, at uti dem, särdeles de Grefliges flere fält kunna afdelas: varande icke utan synnerlige ordsaker tillåtit at förändra sjelfva det anborne vapnet, utan utmärkas Friherrens eller Grefvens egna förtjenster antingen uti tillagde fält omkring hjertvapnet eller uppå de nya hjelmarne.

25§ (Greve- och friherrekronorna)
Beträffande kronorne på Greflige och Friherrlige hjelmar och Vapen, vil Kongl. Maj:t efter gamla bruket och til undvikande af all skiljaktlighet i framtiden, dem äfven här således framställa, at bägge äro af Guld och på nedersta omkretsen efter behag med en rad stenade sirade, men de förra hafva deruppå åtta upstående krusade löf, hvardera midtuti prydt med en pärla, och de senare sexton runde kulor samt fyra dylika ofvan uppå dem.

26§ (Krona för obetitlad adel)
På hjelmen förer väl en Adelsman egenteligen en krans vriden af tvänne vapnets hufvudfärger; men då han vil bruka blotta vapnet, kan och deruppå sättas en Krona, den Kongl. Maj:t således vil för Adelen hafva inrättad, at nedersta omkretsen föreställer den vridne kransen, och deruppå upstiga växelvis fyra krusade löf och fyra kulor.

27§ (Antalet hjälmar över skölden)
Hvad hjelmarnes antal och ställning vidkommer, förer en adelsman en, en friherre tvänne och en grefve trenne dylike. På Friherre Vapnen ställes den Adeliga hjelmen til höger och den nya til vänster, samt på de Grefvelige den fordna Adelige medlerst, den Friherrlige til höger, och den nya til vänster.

28§ (Vapenmantlar)
Inge andre, än Hertigar, Furstar samt Kongl. Maj:ts och Riksens Råd måge gifva sine sköldar med mantlar. Desse sträcka sig ned om bägge sidor af sköldfoten, och äro af sammet samt fodrat och kantade med hermelin: varandes desse för Riksens Råd såväl som tropheer för de högre Militaire personer endast tilfällige tekn af dragande kall och Embeten, men icke ständige delar af Vapnet, som gå i arf til efterkommande.

29§ (Sköldhållare)
Sköldhållare vil Kongl. Maj:t också tillåta Grefvar och Friherrar, som dem åstunda, likväl at de behållas sådane, som de uti brefven, och icke efter särskilte tycken sedermera vridas uti allehanda ställningar.

30§ (Hjälmtäcken och lövverk)
Adelens Vapen åter prydas egenteligen med hjelmtäcken, som måge vara hele eller krusade och i senare fallet kallas löfverk. De hele få icke vara längre, än nödigt är, at med dem väl betäcka en polerad hjelm, och ingalunda falla så djupt ned, at de få anseende av Vapenmantlar.

31§ (Användandet av rikets och kronans symboler)
Utan Kongl. Maj:ts särskilte Nådige tilstånd i afseende på särdeles förtjenster, må någon dispensation uti hvad således utmärker graderne uti Adelsståndet icke ske: och ännu mindre någon utan en sådan särdeles Nåd pryda sit vapen med Kongl: Maj:ts höga Namns Chifre, eller med den til Regalierne hörande Kronan, Spiran eller Äplet, icke eller intaga Provincernes Vapen, och aldraminst Svea och Götha Vapen.

32§ (Bötesbelopp vid brott mot dessa stadgar)
Alt intrång emot hvad här är stadgat, antingen emellan Adelen inbördes eller emellan Adelen och ofrälse personer, vare sig i afseende på Adeliga namn, sköldar, kronor, öpne hjelmar, mantlar, täcken eller sköldhållare, blifver härmed på det strängaste förbudit, alt vid det vite af femhundrade Daler Silfermynt, som den uti 2§ åberopade Kongl. förordning af den 10 augusti 1762 stadgar.

33§ (Åtal efter brott mot stadgarna)
Det blifver väl ej VapenIntendentens skyldighet at beifra sådane förbrytelser, men han bör, då han dem förmärker, dem anmäla hos RiddarehusDirectionen, som dem til RiddarehusFiscalens åtal efter vanligheten öfverlämnar: och de böter, som i sådana fall och för de uti 16§ nämnde försummelser af Genealogiers insändande, inflyta, tilfalla hälften anklagaren och hälften Adelige Jungfru Stiftet, då derom en annorlunda stadgat finnes.

34§ (Dispenser från instruktionen)
Dock är de familler, hvilka redan uti sina sköldebref kunna hafva något af förekomna tilfälligheter uti eller vid Vapen infördt, som med denna Instruction icke skulle instämma, obetagit at sina Vapen föra och bruka sådane, som de uti brefven äro afmålade.

35§
I öfvrigt hvad angår andre Heraldiske reglor, som här icke äga rum, så väl som den goda Heraldiske smakens bibehållande i almänhet, låter Kongl. Maj:t ankomma på VapenIntendentens insikt och kunskap, at alt sådant efter omständigheterne i akt taga och at sig til underdånig efterrättelse ställa hvad Kongl. Maj:t vid särskilte tilfällen täckes honom i Nåder anbefalla.

Litteratur

C G U Scheffer, Heraldisk spegel s 131 – 143 (Stockholm 1964)

Jesper Wasling

Kommentera

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia