2001 gav jag och Magnus Bäckmark ut ”Heraldiken i Sverige”. Det är en på alla vis bra bok som jag är stolt över, men vissa saker vill jag nu revidera.

Sidan 10

Jag skriver här att härolderna var kunniga i heraldik eftersom ämnet fått namn efter dem. Det var de säkert också, men faktum är att under heraldikens första 100 år är det väldigt svårt att koppla ihop sköldar med härolder.

Under nordiskt 1400-tal, då vi bevisligen har ett organiserat häroldsväsende underordnat unionskungen, här härolderna inte haft något med sköldarnas komposition att göra. Alternativt har de det men då har härolderna saknat grundläggande fackkunskap.

Sidan 19

Här tar jag upp att riddarna var dolda och att heraldiska tecken därför behövdes. Problemet med det här argumentet är att under den tid som riddarna var som mest dolda bakom järn (1380-1520) verkar heraldiska vapen inte förekomma alls, varken på sköldar (de användes inte längre) eller på vapenrockar utanpå rustningarna (de hade också blivit gammalmodiga).

Däremot användes heraldiska vapen på fanor som vägledde de stridande.

Sidan 19

Korstågen. Jag har i mina forskningar inte stött på något som antyder att dessa krigståg varit bärare av den heraldiska kulturen. Visst förekom heraldik i korstågsrikena, men det var arv från hemländerna – såvitt jag kan se.

Tanken (ehj framförd i min bok) att riddarna genom korstågen skulle ha kommit i kontakt med lejon och andra exotiska djur bygger på en grov misstolkning av hur mycket/lite man runt medelhavet kände till om varandras kultur och natur.

Sidan 26

Vapenkonstens nedgång. Jag tar avstånd från detta uttryck. Varje heraldisk period har sin tjusning, och ska man vara ärlig så har det romantiska skimret allt för mycket fördunklat vår syn på medeltida heraldik. Den är ofta lika felaktig som senare tiders men betydligt sämre utförd, sett till hantverksskickligheten.

Har du hittat fel i min bok?

Du är då välkommen att komma med rättelser. Boken blir ju inte bättre för att felen hålls hemliga, men blir de kända höjer vi kvalitet på den kunskap som finns mellan pärmarna.