Är det någon som kan identifiera denna jetong?
Denna jetong som visas här är mig helt okänd. Kanske någon läsare vet vems det är?
Jetong är idag synonymt med en spelmark, men ordet kan även avse en en belöningspenning för gjorda framsteg i studier, för flit och skicklighet eller dylikt. Eller som en belöning för närvaro vid ett evenemang. Sådana jetonger delades flitigt ut under 1800-talet till ledamöter av de svenska akademierna. dessa jetonger kunde sedan växlas in mot pengar.
Jourhavande heraldiker
En vanlig fråga är:
Jag har en gammal vapensköld, har jag rätt till den?
Svaret är inte givet och beror också på vem du frågar.
Den som släktforskar kommer förr eller senare att stöta på någon anfader (eller ibland anmoder) som har en vapensköld. Då är det lätt att börja fundera på om man får använda den skölden.
Här vill jag mana till besinning. Ta inte första bästa vapen. Gör hellre ett nytt. Här är ett tips på hur du kan resonera när du skapar ett nytt släktvapen utifrån ett eller flera gamla.
Adliga vapen är vapen som givits av en myndighet (monarken, staten) till en privatperson.
Ett adligt släktvapen från 1626 till nutid har endast ärvts av makens barn. Det betyder att döttrar fört faderns vapen men att de inte fört skölden vidare till sina barn. Barn födda utom äktenskapen har inte heller fört faderns vapen.
Idag kan man inte vara så bestämd, och det av flera skäl:
1) Adeln är inte längre ett stånd och ska därför inte särbehandlas.
2) Riddarhuset är inte längre en statlig angelägenhet utan en ideell förening som andra ideella föreningar. Dess regler är därför inte juridisk bindande på något sätt.
3) Viktigast. vi har ett jämställt samhälle där vi inte längre gör skillnad på pojkar och flickor respektive barn födda inom eller utom äktenskapet.
Så om du är barn eller barnbarn till en adelsman har jag svårt att se att du inte med gott samvete ska kunna ta upp det vapnet. Men om du stöter på en adelsanfader längre tillbaka i historien är det inte lämpligt att du använder det vapnet. lite respekt för historien måste man ha.
Men en regel gäller. Använd ALDRIG adliga rangtecken om du inte är adelsman. Dessa symboler har inget med vapnet att göra utan är tillägg som visar på rang som givits en person av monarken (dvs staten) enligt vissa bestämmelser, i regel att de är personliga (mycket ovanligt i Norden) eller att de går i arv på manslinjen.
Med borgerliga vapen avses alla vapen som förts av personer som inte varit adliga. Dessa vapen är självtagna och staten har aldrig varit inblandad i bruket av dem.
Det betyder att man förr inte var helt överens om hur vapnet skulle ärvas. Om adliga vapen från 1626 och framåt var statiska så var de borgerliga minst sagt dynamiska. Fäder och söner hade sällan samma vapen, även om centrala motiv ofta återkom. Svärsöner tenderade ofta ta över motiven om de också övertog arvet eller motsvarande. Vapenskölden ska då mer ses som en bild för hushållet än för familjen.
Men viktigast är att vapensköldarna var personliga. Man bör därför inte ta upp en anfaders vapen och påstå att det är ett släktvapen, för det är anakronistiskt.
Däremot kan man med fördel ta upp element i vapensigillet och skapa ett närstående nytt vapen.
Många vapensköldar är dessutom snarare statusbilder än verkliga vapen, vilket märks när man ser hur många präster som har en kalk i sin vapensköld under 1600-talet.
Andra argumenterar på annat sätt och jag säger inte att de har fel, eller att de har rätt. Vi har helt enkelt valt att dra strecket på olika platser i historien.
Många svenskar har någon adlig anfader. Behöver du veta hur deras vapensköld såg ut så är Riddarhuset platsen att besöka.
Men du får fråga dig fram Någon digital hjälp finns ännu inte att tillgå.
Men snart ska en ny databas finnas klar. I Riddarhusets Ätt- och vapendatabas kommer alla nu levande adliga ätter att finnas med. Men allt är ännu/fortfarande i sin testfas. Databasen ersätter den äldre mindre funktionella databasen så jag hoppas att den blir bättre.
Nackdelen med den gamla vara att den ordagranna blasoneringen var svår att begripa och att det inte gick att fritextsöka eftersom man inte kunde veta vilket ord man skulle söka på. Nu är det bara att hoppas att man denna gång använder sig av Dahlby/Ranekes Svensk vapenbok från 1967. Här finns nämligen beskrivningar på modern svenska. Kanske inte alla som skulle kunna föras in i databasen, men de flesta.
Sedan undrar jag hur Riddarhuset kan få för sig att ätten Gyllenstierna av Lundholm är en släkt som adlats under 1500-talet. Denna ätt är känd från 1300-talet och kom till Sverige redan vid 1400-talets mitt. Eller Lewenhaupt (Lejonhuvud), som också den är känd från 1300-talet. Bara för att en släkt byter namn eller lägger till en härkomst så har de inte plötsligt förlorat sitt adelskap och återfått det genom ett adlande. Tvärtom var de högadel som tilldelades friherretiteln under Johan IIIs tid.
Övriga släkter på sidan över adlade under 1500-talet adlades emellertid detta sekel.
Youtube är en fantastisk källa till kunskap. Här är en brittisk godbit från 80-talet.
Nu har filmen några år på nacken, det ska erkännas. Men rolig ät det att få veta mer om den brittiska heraldiken och hur brittiska heraldiker ser på den.
Inslaget tar även upp att Kanada strax skulle få en egen heraldisk myndighet. Det blev klart 4 juni 1988, då Kanadas guvernör godkände Canadian Heraldic Authority.
Hubert Chesshyre (härold)
Adrian Ailes (historiker)
Dessutom en för mig okänd konstnär.
Vad vet vi om de danska officerarnas vapen 1648 till 1814?
Ganska mycket, visar det sig.
Hirsch kartotek innehåller vapenteckningar över de vapensigill som dessa officerare använde och nu har detta kartotek skannats in av den danska Rigsarkivet.
Vill du veta mer om officerarna som nämns i kartoteket finns rullorna att läsa i Rigsarkivets läsesal i Köpenhamn.
När du ser bilderna, tänk på att det är snabba skisser. Originalen är betydligt bättre utförda, säger expertisen.
Ett av heraldikhistoriens verkliga praktverk finns nu tillgängligt digitalt. Det är Conrad Grünenbergs över 700 sidor tjocka vapenbok från 1493 som nu kan laddas ner.
Conrad Grünenberg var en betydelsefull borgare i Konstanz som var medlem i magistratet från 1454 (och flera gånger borgmästare). Han kom att adlas 1468 för sina heraldiska insatser efter det att han och hans broder Johan fick tjänst hos kejsar Fredrik III.
Trots att familjen var betydelsefull vet vi inte när han föddes. Han förekommer första gången i källorna 1442 och är redan då vuxen
och har fått ett uppdrag som byggmästare.
Men det är inte som byggare han är mest känd, utan som skapare av en fantastisk vapenbok som numera också bär hans namn. Det handskriva originalet har fått flera avskrifter så redan samtiden förstod att uppskatta detsamma.
Speciellt en avskrift har en så hög kvalitet att det nu finns tillgängligt digitalt. Det tillhör Bayerns statsbibliotek.
Steen Clemensen har publicerat en grundlig genomgång av Grünenbergs vapenbok som i detalj beskriver innehållet.
Grünenbergs vapenbok tar inte bara upp samtida vapen tillhörande härskare, fria stater och städer, torneringssällskap och högadel.
Här finns också fantasivapen för historiska hjältar, kejsare av Romarriket, utomeuropeiska kungar och legendariska personer.
Conrad Grüneberg skrev även en resebok om sin pilgrimsresa till det heliga landet.
Vapenboken kan laddas ner här:
www.wdl.org/en/item/8928
Steen Clemensens arbete kan laddas ner här:
www.armorial.dk/german/Grunenberg.pdf
Har du gjort något speciellt och fått ett heraldiskt vapen som minner om din insats, då har du fått ett bragdvapen.
Se bilden här ovan. Den visar den friherrliga släkten Wrede av Elimäs vapensköld. I det första fältet syns en brun häst med en krona på huvudet. Det är ett bragdvapen till minne av ryttmästaren Henrik Wrede som 1605 vid slaget i Kirkholm överlät sin häst till kung Karl IX men själv stupade. Konungen skrev själv till rikets råd 24/9 1605 ”om en livländare vid namn Henrik de Wrede, icke hade hulpit oss på sin häst igen, då hade vi kommit levandes eller döda uti fiendens händer”
För sina insatser lovades han efterkommande att friherrlig värdighet, vilket infriades 1654 då sonen Carl Henrik Wrede utnämndes.
Den ekonomiska ersättningen kom desto snabbare och var riklig: 700 daler av tullmedlen i Åbo och Reval, i donation till betydande egendom. Flera stora byar i Borgå socken i Finland samt Nummis (senare Frugård) och Sällinge i Mäntsälä socken, Finland.
Så här blasoneras hela vapnet i sköldebrevet:
”. . . Een fyradubbel fördeelt sköldh, der midt uthi, som förra Wredernes stamvapn varit hafver, een grön lorbehr crantz medh fem röda roser uthi ett guhlt fiäll. Uthi den öfverste skölden på högre sijdan een brunachtig springande häst, sahlat och oppbetzlat, hafvandes på hufvudet een gyllende chrona uthi ett hvijt fiäll. Uthi den öfverste skölden på vänstre sijdan een man i fult couretz med ett bart svärd i handen, hafvandes ett rödt felttekn kring om sigh och een rödh plumatie i caschetten uthi ett guhlt fiäll. Uthi den högre nederst skölden een gyllende chrona medh tvenne i korss stående blancke svärdh uthi ett rödt fiell. Uthi den vänstre nederste skölden ett guhlt leijon uthi ett blått fjäll. Ofvan på skölden två öpne tornerehielmar. Hielmtecket, crantzerne med guult, blått, rödt och hvijt fördelte. Hvarthera hielmen med een frijherre chrona på. På den högre hielmchronan står een lorbär crantz med fem röda rosor emellan tvenne vingar, den högre guul och den vänstre rödh. Uthur den vänstre hielmchronan opstår ett guhlt leijon, hafvande i den högre foten een blå flagga och i den vänstre een hvijt flagga. Bakom leijonet står i lijka motto een blåå och en hvijt flagga, aldeles som heela detta vapnet med sine egentelige färgor här hoos repræsenterat och afmåhlat står. . . .”
Källa: Riddarhuset.se och wredes.com/
Heraldiska sällskapet i Norden finns på webbadressen www.heraldik.org.
Societas Heraldica Scandinavica (SHS) är det formella (och lite krångliga) namnet på det Nordiska heraldiska Sällskapet. Fördelen med ett latinskt namn är att inget nordiskt språk har företräda framför de andra. Nackdelen är förstås att ingen i Norden vet att det är en nordisk förening.
Föreningen bildades 1959 och har sedan dess verkat och varit en samlingspunkt för heraldiskt intresserade i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
Den är med sina omkring 400 medlemmar Nordens näst största heraldiske förening (Svenska Heraldiska Föreningen är större).
Heraldiska sällskapet ger ut tidskriften Heraldisk Tidsskrift och har en skriftserie, Heraldiske Studier. Denna skriftserie är bra men har en stor nackdel. Sedan starten har den endast publicerat danska manus. Numera har SHS även ansvaret för Skandinavisk Vapenrulla.
Sedan tidigt 2000-tal arrangerar heraldiska kongresser (kollokvier):
Sønderborg (2015),
Trondhjem (2013),
Helsingfors (2011),
Stockholm (2009),
Hillerød (2007),
Oslo (2005),
Åbo/Turku (2003),
Kalmar (2001).
Jag har endast haft möjlighet att besöka evenemanget i Oslo, och det var ett trivsamt arrangemang.
SHS har även varit behjälplig i arrangerandet av de stora internationella kongresserna i:
Stockholm (5., 1960),
København (14., 1980),
Helsinki (16., 1984),
Uppsala (20., 1992).
För dig som vill fördjupa dig i heraldiken är SHS en självklar förening att vara med i. Den är lite mer akademisk än Svenska Heraldiska Föreningen (liksom Norsk Heraldisk Forening), och det är ett medvetet val. Samarbetet mellan dessa föreningar fungerar numera väldigt bra och de flesta aktiva heraldiker är verksamma på flera håll.
Magnus Bäckmark har ”skapat” vapen av några välkända varumärken för att visa hur levande heraldiken ännu kan vara. Om reklamarna bara vågar.
Bäckmarks sex förslag, varav två ses här, visar hur enkelt en modern logotyp kan omvandlas till ett varumärke, eftersom nästan alla västerländska logotyper följer den västerländska heraldikens regler. För den som undrar vad jag menar kan fundera på hur reklam och konst ser ut i arabvärlden respektive Indien och Kina. Tre olika stilar, vara och en oändligt mycket mer skild från heraldiken än dagens varumärken.
| Vänsterpartiet I fält av silver en röd nejlika med svart stjälk uppskjutande från ett rött band vikt så att det liknar bokstaven V. |
 |
| Stockholms universitet I blått fält en brinnande fackla omslingrad av en lagerkvist uthängande åt sinister och på dexter sida åtföljd av tre kronor, ställda två över en, allt av silver. |
 |
Här finns artikeln, som även har publicerats i Svenska Heraldiska Föreningens tidning Vapenbilden.
Bloggtips
Nättidningen Svensk Historia är bästa källan för den som vill följa historieforskningen i Sverige. Följ den.
Här får du tips om nya avhandlingar och böcker. Här finns notiser om ny forskning och nya arkeologiska fynd och här finns ett bra länkskafferi till intressanta hemsidor och bloggar.