Kategoriarkiv: Vapensköld

Biskopar i Uppsala 1594-2014

Boktips

Augusti 1164. Sveriges förste ärkebiskop vigs i Sens i Frankrike. Stefan var hans namn och både ärkebiskop Eskil i Lund och påve Alexander III var på plats. för att se vigningen. 

Sedan dess har han haft många manliga efterföljare innan Antje Jackelén tillträdde, som den 70:e ärkebiskopen i ordningen.
Om detta berättar Ragnar Norrman i ”Biskopar i Uppsala 1594-2014. Porträtt och korta biografier”.

Bpken består av korta biografier och porträtt av ärkebiskoparna, men tyvärr inte deras vapensköldar – som ändå finns tecknade av Bengt-Olof Kälde. Lite synd att man missade den chansen, men man kan inte få allt och man får vara glad över att det ändå har gjorts ett rejält omtag om ärkebiskopslängden.

Ragnar Norrman
Biskopar i Uppsala 1594-2014. Porträtt och korta biografier
Stiftshistoriska kommittén i Uppsala som band II:1 i Uppsala stifts herdaminne.
Utkom 2014

 

Nordisk heraldik och andra projekt

Tre spännande heraldiska föreläsningar väntar i Lund nu i vår. 

Introduktion till den nordiska heraldiken

Torsdagen den 16 april 2015 kl. 18.15 Grand Hotel, Lund

Martin Sunnqvist lägger fram utkast till ett häfte ”Introduktion till den nordiska heraldiken”. Diskussion om innehållets utformning och lämpliga illustrationer.

Raneke-samlingen och kyrklig heraldik

Torsdagen den 21 maj 2015 kl. 18.15 Grand Hotel, Lund

Henric Åsklund och Claus K. Berntsen presenterar aktuella heraldiska projekt. Henric Åsklund: Status beträffande Raneke-samlingen Claus K. Berntsen: Nytt inom den kyrkliga heraldiken

International Heraldry Day

Onsdagen den 10 juni 2015 kl. 18.15 Grand Hotel, Lund

Årshögtid och ”International Heraldry Day”: Carl-Thomas von Christierson berättar om det Forbus’ska bördsbrevet i Lunds universitetsbiblioteks specialsamlingar.

Matrikeln börjar här

Vapen Caperman. Tecknare Kim Dohm-Hansen
Vapen Caperman. Tecknare Kim Dohm-Hansen

Så där, just nu har jag verkligen påbörjat arbetet med årets matrikel. Nytt är en nu konstnär.

Den kommer i allt väsentligt att bli lik tidigare år. Kanske något tunnare på grund av att vi tar bort lite sidoinformation, men det betyder inte mycket.

Vapen Nilsson av Kim Dohm-Hansen
Vapen Nilsson av Kim Dohm-Hansen

Det roligaste i år är att vi har en ny matrikeltecknare som kompletterar Ronny Andersens och Anders Breitholtz. Hon heter Kim Dohm-Hansen och är en frisk fläkt med en lite annan stil än Ronny. Än så länge är hon förstås rätt grön så stilen är inte riktigt där än, men jag ser tydligt vart hon är på väg. Det är en ny modern form av flatestilen.

 

Så väljer man en kung i Sverige

I den svenska medeltidshistorien är en ständigt återkommande tvistefråga vem som egentligen valde den svenske kungen: svearna, götarna eller båda tillsammans. Vad man kommer fram till beror på hur man tolkar äldre västgötalagen eller kung Knaphövdes öde.
Jag tror att man närmar sig frågan från fel håll, från ett mycket romantiserande håll.

Från Erik den heliges död och fram till Magnus Eriksson går det 160 år. Under den tiden har vi (minst) 12 män som kallar sig kung. Så hur kom de till makten? Var det någon endaste en som vi valdes av folket på ett ting, såsom västgötalagen säger att en kung ska väljas (oavsett hur man nu tolkar det mytiska ordet ”svear”).

Låt oss se efter hur kungarna blev kungar.

  • Magnus: Slog ihjäl Erik den helige (E) och blev kung c:a 1260
  • Sverker (S): Slog ihjäl Magnus och blev kung 1261
  • Knut (E): Sköt/slog ihjäl Sverker och blev kung c:a 1267. Dör en naturlig död 1296.
  • Karl (S): Utses 1296 till kung av okända stormän. Utser sedan själv sin son Johan till tronföljare.
  • Erik (E): Störtar 1208/1210 Karl genom uppror.
  • Johan (S): Efterträder 1216 Erik som dött en naturlig död. Osäkert vem som utser honom till kung.
  • Erik (E): Efterträder 1222 (som sexåring) Johan som dött en naturlig död, endast 22 år gammal.
  • Holmger (E): Puttar 1229 undan den ännu omyndige Erik från tronen.
  • Erik (E): Återinträder som kung efter Holmgers död 1235.
  • Valdemar (B): Utses 1250 av stormän till Eriks efterträdare.
  • Magnus (B): Genom uppror 1275 störtar han sin bror Valdemar.
  • Birger (B): Efterträder 1290 sin far Magnus.
  • Erik (B): Uppsätts 1319 som minderårig (endast 3 år) som kung av de stormän som just störtat Eriks farbror Birger och avrättat dennes son.

Nä, jag kan inte finns att västgötalagen har så mycket stöd i den politiska verkligheten. Den är nog främst en partsinlaga från en grupp som vill styra upp konflikterna om kungatronen, men ett misslyckat inlägg.Vad som förvånar mig är att så många historiker debatterar själva texten, men att det är så få som väljer att se den politiska verklighet som texten sägs skildra.

(E) = Erikska ätten
(S) = Sverkerska ätten
(B) = Bjälboätten = Folkungaätten

Kristoffer I (av Bayern) dansk kung idag

Kristofer av Bayerns sigill, utan det svenska och norska riksvapnet.
Kristofer av Bayerns sigill, utan det svenska och norska riksvapnet.

Idag, fast  1440, blev Kristoffer av Bayern kung av Danmark. Han var innan dess riksföreståndare och han kröntes till dansk kung 1443. Till svensk kung valdes han på riksmötet i Arboga senare samma år.

Kristofer, som var son till pfalzgreven Johan och unionskungen Erik av Pommerns syster Katarina, var en naturlig efterträdare till kung Erik. Därför tycker jag att en historiker ska benämna honom som Kristoffer I, inte med tillägget ”av Bayern” som antyder att han var en främling i Sverige/Norden.

Hans rykte som kung fläckades hårt av Karl Bondes propaganda, men frågan är om han ändå var en av de främsta medeltida svenska kungarna. Han ingick viktiga handelsavtal med holländska handelsmän samtidigt som han agerade emot Hansans dominerande ställning och han skapade ny landslag.  Nackdelen med lagen var att den stärkte frälsets makt på bekostnad av böndernas, men den politiska utvecklingen gick ändå i rakt motsatt riktning. En orsak till det kan vara hans inrikespolitik som gick ut på att framhäva de tre rikena var för sig, inte centralisering – för centralisering innebär i praktiken alltid att eliten får mer makt (förutom i modern tid, ibland).

Krossa sköldarna på Livrustkammaren!

Aha, där fångade jag ditt intresse. Men det var inte så dramatiskt. Det handlar bara om ett föredrag på Livrustkammaren.

Då skölden krossades

Förr var det en sed att man krossade skölden när den siste manlige ättmedlemmen avled. Genom att krossa skölden markerade man att ätten var utdöd.

Den 16 april kommer riddarhusamanuens Oscar Langenskiöld till Livrustkammaren i Stockholm för att berätta om genealogi, svärds- och spinnsidans roll och traditioner kring ätternas utslocknande.

Jag skulle gärna gå om jag bara var i Stockholm, och inträdet på 100 kronor är det absolut värt.
Gå du i mitt ställe och berätta vad han sa.

Erik den helige : landsfader eller beläte?

Boktips

Arvet efter Erik den helige

Sveriges nationalsymbol Erik den helige. Idag mest en mytisk figur, men en gång han Sveriges mest kända symbol och själva bäraren av riket med skölden tre kronor.

För heraldikern är Erik den helige idag mest känd som ofrivillig inspiratör till riksvapnet Tre kronor. Ännu 850 år efter hans död påminns vi dagligen om honom. Men hur kommer det sig att detta katolska helgon, denne svenske kung överlevde allt från bångstyriga tronpretendenter från andra släkter, reformationen och den moderna världen?

Det är temat i Henrik Ågrens bok om helgonkungen: Erik den helige – landsfader eller beläte?

Från medeltid till idag

Ågrens bok är en gedigen genomgång av hur Erik den helige har behandlats genom seklerna med stark betoning på perioden 1500 till 1800.

Författaren visar hur kung Erik redan under senmedeltiden förvandlades från en historisk kung bland andra till en högst levande symbol för riket Sverige. Den förvandlingen är, enligt Ågren, den främsta orsaken till att han inte behandlades lika styvmoderligt som övriga svenska helgon under 1500-talets reformation.

För Gustav Vasa och hans ättlingar blev Erik en viktig pusselbit när det gällde att bygga upp en svensk kungamakt som motvikt till den danska. Helgonkungen åtnjöt en stor dyrkan bland vanligt folk i egenskap av just helgon. I propagandan gällde det då att föra över denna dyrkan från det helgonlika till det mer statsmannamässiga och i förlängningen få denna dyrkan att smitta av sig på kung Eriks legitima arvtagare – vasaätten. Historieskrivningen blev ett sätt att bygga upp bilden av en god centralmakt som trots att den inte var katolsk ändå hade band till det gamla Sverige.

För makthavare i alla tider har det varit viktigt att kunna legitimera sina anspråk. Inte minst om de tillskansat sig makten genom våld eller på annat kan anses vara fel. Ett viktigt sätt i det arbetet är användandet och kontrollen över symboler eftersom symbolerna kan användas för att skapa samhörighet och peka ut fiender. För en ny makthavare går det inte, visar Ågren, att kasta bort alla symboler som representerar den gamla ordningen. Några måste vara kvar men föras in i den nya.

En bild av en symbol

Henrik Ågren visar i sin mycket inträngande bok hur just Erik den helige i svensk historieskrivning användes som en symbol för riket och kungamakten. Och Henrik Ågren gör detta genom att dela upp boken i flera teman: Eriks roll som världslig kung, som kristendomens och kyrkans välgörare, som människa, som helgon, som rikssymbol och också hans legitimitet.

Det är ett lyckat sätt för Henrik Ågren kan därigenom lättare tränga in i problemet och pedagogiskt förklara det för läsaren.

Resultatet av hans undersökning är att det visar sig att bilden av Erik den helige förändras mer under upplysningstiden än under reformationen.

Det är först på 1700-talet helgonkungen blir ett avskräckande exempel på en dålig härskare. Det hänger delvis samman med att historieskrivningen utvecklas och man blir allt mer källkritisk. Den mytiske helgonkungen får då stå tillbaka för den riktiga människan.

Genom sin bok Erik den helige – landsfader eller beläte? lyckas Henrik Ågren ge en djupare bild av hur människor tänkte kring symboler under den tidigmoderna perioden i vår historia. Det är en kunskap som vi heraldiker har stor nytta av när vi studerar den heraldiska utvecklingen under samma tid, från 1500 till 1800.

Genom att jämföra med Erik den helige kan vi bättre förstå varför dåtidens heraldik ser ut som den gör och vad man ville uttrycka med sina vapenkompositioner. Den idéhistoriska kunskapen ger heraldiken en extra dimension bortom dess pompa och ståt.

 

 Läs mer om Henrik Ågren

 

Henrik Ågren
Erik den helige : landsfader eller beläte? – en rikspatrons öde i svensk historia
ISBN: 9789185767960
Sekel Bokförlag/Isell & Jinert

 

Gröna stubbens DNA

Alliansvapen för Mutka-Wasling. Teckning: Magnus Bäckmark
Alliansvapen för Mutka-Wasling. Teckning: Magnus Bäckmark

 

Heraldikern Magnus Bäckmark har börjat engagera sig i DNA-genealogi. Men låt inte lura er, han kan fortfarande skapa fantastiska heraldiska vapen.

Bilden här ovan tecknade Magnus till mig för mina barns räkning. Det är ett alliansvapen med sköldarna för Wasling och Mutka som hålls av en korp, som är en del av Waslings hjälmprydnad.

Magnus har sedan mitten av 90-talet gjort mängder med heraldiska vapen för släkter, företag och organisationer. Han är också en mycket kunnig genealog som sedan 2001 är redaktör för Svenska släktkalendern.

http://gronastubben.se/wordpress/

Logga ersätter vapen i Arjeplog

Arjeplogs "kommunvapen"
Arjeplogs ”kommunvapen”

Arjeplog har skapat en ny logga som påminner om deras kommunvapen, men ändå inte är ett kommunvapen.

Jag tycker att det är lite svårt att säga att det ena är fel och det andra är rätt. En logga och ett vapen är två saker som kan gå hand i hand. Loggan har en kort livslängd, och ska så ha, medan ett vapen till sin natur är evigt.

Kan kommunvapnet bytas ut

Ja. Och nej.

Rent formellt kan en kommun ensam säga att de avskaffar sitt vapen och ta det beslutet i fullmäktige, men i folkets (och troligen även politikernas) ögon har man säkert kvar vapnet ändå, även om kommunen inte använder det på sina brevpapper.

Vad Arjeplog tror att de har gjort vet jag inte, men jag är helt säker på att deras vapen kommer att bestå medan den nya loggan kommer att pryda kommunen ett tag framöver.

"Arjeplog vapen" av Himasaram. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.
”Arjeplog vapen” av Himasaram. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.

Statusjägare tar vapensköld 1

Heraldik tycks locka till sig de som vill ha status snabbt, men eftersom dessa sällan har tålamod att söka fakta blir det lite si och så med det korrekt heraldiska.

Jag börjar med att säga att statussökandet inte rör de som ansöker om att registrera sitt vapen; de visar tvärtom ett intresse för att ta till sig heraldiken.

Ludwig von Mises-institutet

Har antagit en vapensköld som de säger är inspirerad av von Mises släktvapen. Och det kan man ju säga att den är; inspirerad alltså men inte mycket mer. Istället för att ägna sig åt fem minuters googling har de lyckats göra nästan alla heraldiska fel man kan göra samt passat på att dels förfalska den svenska historien, dels säga emot sin egen ideologi.

Felen då, vilka var det:
1) Foton i skölden. Troligen den sämsta vapenbild jag sett, någonsin.
2) Färgmöte. Blått möter rött
3) Oheraldiska korpar, som dessutom har olika form i avbildningen.

Man undrar ju om de har lika dålig källkritik i föreningens övriga verksamhet.

http://www.mises.se/om/historien-bakom-vapenskolden-for-ludwig-von-mises-institutet-i-sverige/

 

Ps. SHFs arbetsgrupp Sockenheraldiska Institutet använder ordet ”institut” som en ironisk blinkning till de låtsas-akademiska föreningar som låtsas vara riktiga institut.