Kategoriarkiv: Vapensköld

Ryssnässläkten som inspiration

Ryssnässläktens vapensköld
Ryssnässläktens vapensköld

Borås mest kända släkt är Ryssnässläkten. För heraldiker är de bra att hålla koll på för deras vapen har spritt sig.

Ryssnässläkten är en svensk bondesläkt som finns dokumenterad från tidigt 1600-tal. Släkten har sitt ursprung i Ryssnäs utanför Borås och har ca. 23 000 medlemmar varav 16 000 är i livet. Större delen av släkten finns fortfarande bosatt i och i närheten av Borås men delar finns även utspridda över resten av Sverige och hela världen, inte minst Amerika.

Bragesjös vapensköld
Bragesjös vapensköld

Bragesjö och Holm

Thomas Bragesjö antog för några år sedan ett vapen för sig och sin släkt. På morssidan härstammar han från Ryssnässläkten så därför finns deras vapensköld med som hans hjälmprydnad.

Fredrik Holms frimuraresköld
Fredrik Holms frimuraresköld

Fredrik Holms sköld som frimurare innehåller både Ryssnässläktens vapenbild och Borås ullsaxar.

Ett världsarv även för heraldiker

Abu Abdallah, Mohammed ibn Naçrs vapensköld
Sköld för Abu Abdallah, Mohammed ibn Naçr, Kung över Granada, och den som lär ha påbörjat bygget av Alhambra (1231-1272).

Alhambra i Granada i södra Spanien var morernas sista fäste. Det föll 1492 och lämnade utrymme för skapandet av det moderna Spanien. 1984 togs detta fantastiska byggnadsverk upp på Unescos världsarvslista.

Alhambra, som betyder ”Den röda borgen”, anlades av de nasridiska härskarna på 1200- och 1300-talen. Efter fallet gjordes få försök att få ordning på borgen. Några kristna byggnader uppfördes där, men platsen blev inget kristet centrum. Det var först med den moderna tidens vurm för det förflutna som borgen återfick en del av sin forna glans

Muslimsk ovilja att avbilda människor

Nasriderna var muslimer och som muslimer var inte avbildande konst det mest prioriterade sättet att smycka en byggnad, tvärt emot det kristna idealet. Därför är det spännande att se hur man under 1500-talet lyckades behålla det muslimska uttrycket och blanda in kristen världslig heraldisk maktsymbolik i de kakelplattor som pryder slottet.

Ett tecken på den respekt som de kristna ändå hade för den fiende de just besegrat.

Malmö FF i våra hjärtan

Malmö FFs märke och vapen
Malmö FFs märke och vapen

Ikväll är det stormatch i Malmö. Stadens fotbollsstolthet Malmö FF tar emot Real Madrid.

Som heraldiker har man ett extra skäl att heja på Malmö istället för Real Madrid. Malmö har ett bättre heraldiskt vapen.

Som alla vet är Malmös smeknamn Di blåe eller Himmelsblått efter klubbfärgerna. Men klubben har inte alltid varit himmelsblå. När föreningen gick under namnet BK Idrott var tröjorna blå- och vitrandiga och så såg det ut fram till 1910 när Malmö FF bildats. Då blev färgerna istället röd- och vitrandiga tröjor och svarta shorts för att symbolisera att Malmö FF var en ny klubb. Klubbens bortaställ påminner om denna färgsättning för att hålla liv i traditionen. Den himmelsblåa färgen infördes 1920 och var då en mycket modern färg (20-talet är pastelldecenniet framför andra).

Den skånska flaggan på ryggen finns där sedan 2010.

I blått en stolpe av silver

Klubbmärket visar ett blått fält belagt med en stolpe av silver. Eller som Wikipedia så elegant uttrycker det: märket ”består av en sköld med två vertikala himmelsblå fält på sidorna och ett vertikalt vitt fält i mitten”. Klubbmärket kom till på 1940-talet.

Guldstjärnorna över skölden visar att klubben vunnit SM-guld/Allsvenskan mer än 20 gånger (en stjärna per tio segrar)

Real Madrids märke och vapen
Real Madrids märke och vapen

Real Madrids sköld och märke

Real Madrid går under smeknamnet ”Los Blancos” och, besynnerligt nog, ”Los Vikingos”. Deras färger är vitt och så lite blått och lite gult. Främsta symbolen är ett monogram med bokstäverna MCF

(Madrid Club de Fútbol). Tar man bort monogrammet i klubbmärket så har även Real Madrid en vapensköld – I silver en blå balk. Klubbmärket ändrades sedan 1908, 1920 (då kronan lades till), 1931 (då kronan togs bort igen, liksom prefixet Real, som betyder kunglig), 1941 (då kronan och real återkom, inbördeskriget var då över) och 2001 då dagens version skapades.

1931 innebar även att den blå balken infördes som hänvisning till regionen Kastillien. Deras färg är dock mullbärsfärgat så egentligen borde balken vara av purpur. Men blått är kanske mer slagkraftigt i fotbollssammanhang. Det var nämligen först 2001 som den blå färgen blev så distinkt som den är nu, så tinkturförändringen har alltså skett glidande från 1931 fram till idag.

Hakkorset flyr från striden

Hakkorset är världens mest infekterade symbol och jag tycker att det så ska förbli. Men hakkorset har en historia som man måste vara medveten om.

Först vill jag säga att nazisterna inte vara några kryptobuddister eller protohinduister. De tog inte hakkorset därför att de tyckte att buddismen/hinduismen var en trivsam ideologi som borde introduceras i västerlandet. Nazisternas hakkors har inget med österlandets hakkors att göra. Än mindre har den något med Navajo-indianerna att göra, som en del påstår. Här bör det påpekas att eftersom indianer och asiater/européer var åtskilda i tiotusentals år kan inte gärna hakkorstets förekomst i olika kulturer ses som något annat än ett resultat av att det är bland de enklaste tecknen man kan göra som ändå inte är för enkelt.

Därför är det inte konstigt att den har symboliserat så mycket olika saker som ex sol, gudomligheter, finländska flygvapnet, Asea och nazisterna.

Intressant är att nazisterna har en svastika som roterar medurs. Alltså går mot höger för åskådaren. Som heraldiker och västeuropé är det ett udda sätt att göra en symbol fram till just 1900-talet eftersom märken i regel placerades på en sköld eller på en fana. En bild som går åt höger för åskådaren blir nämligen på sköld och fana en bild som riktar sig bakåt FRÅN slagfältet. Den flyr, som man säger inom heraldiken.

Det finns ett återkommande prat om att vikingarna hade hakkors. Det hade de inte av den enkla anledningen att ”vikingarna” inte hade något tecken alls. Vikingar är folk från norr, oklart vilka. Ungefär som européer. De hade inget gemensamt land, ingen gemensam härskare och banne mig inte heller en gemensam religion eftersom de betedde sig ungefär likadant både som asatroende och som kristna.

Däremot kan det vara så att vissa vikingar använde ett hakkors som dekoration i något sammanhang.

Ordet svastikas ursprung finns inom hinduismen. I hinduisk kultur skiljer man mellan svastika (medurshakkors) och sauvastika (moturshakkors). Svastikan är en solsymbol vars lopp imiterar solens lopp över himlen. Sauvastikan går åt andra hållet och symboliserar natten och mörker, ibland även med gudinnan Kali.

 

Djävulsdyrkare stal Petrus symbol

Altartavla som visar Petrus korsfästelse, av Masaccio. Bild från Wikipedia commons.

Ett kors upp och ner, det måste vara Satans kors?
Nope, det är Petrus kors som stulits av de som inte vet bättre.

Under renässansen blev Petrus korsfästelse ett populärt motiv och det fortsatte fram till barocken. Sedan har det, vad jag sett, minskat.

Legenden om att Petrus korsfästes upp och ner är känt från antiken men både obekräftad och tämligen osannolik. Han var knappast en så betydande revolutionär att någon romersk domare skulle döma honom till det.

Verklig händelse eller legend är emellertid ointressant när det kommer till symboliken i bilden. Petruskorset ska ses som det yttersta tecknet på dygden ödmjukhet. Den betydelsen finns ännu kvar inom kristenheten, framför allt inom katolicismen.

Allt upp-och-ner är sataniskt

Men så blev det satanistiskt. Varför är inte lätt att begripa. Det måste ha börjat med ett totalt hjärnsläpp hos några satanister, men efter att ha bläddrat i ett symbollexikon borde någon ha kommit på att deras symbol inte är satans märke utan Guds ställföreträdare på jorden.

Så kan det gå när man inte läser på om sin egen historia.

Forskaren och forskningen

Idag (29/9) skriver Staffan Laestadius på SVDs debattsida om att humanister ska ta mer ansvar för klimatfrågan. Jag har lite synpunkter på vad Staffan Laestadius skriver och vad som inte sägs.

Staffan Laestadius saknar kulturfolket i klimatdebatten. Ja, det kanske han gör. Jag för min del tycker att de varit påfallande närvarande i den debatten sedan jag började i småskolan på 70-talet. Ibland har de varit väldigt bra att ha med, ibland har jag dunkat huvudet (bildligt) mot närmsta vägg och skrikit efter en ingenjör.

Det intressant är att Laestadius tar upp hur mycket kol och olja betyder för vårt välstånd. Om han ägnade sig lite åt historieforskningens alster de senaste 150 åren kommer han att notera att detta är centralt i beskrivningen av industrialismens framväxt (därav Marx teser om kampen om produktionsmedlen). Jag skulle därför vilja säga tt bland den här grpen humanister/kulturfolk/forskare är fossilbränningen inte en elefant i modernitetens vardagsrum.

Jag håller däremot med om att klimatdebatten på senare år har dominerats av naturvetare. Det betyder inte att andra inte medverkar, det betyder däremot att några röster värderas högre än andra. Omvänt kan vi ju säga att innan samma grupp upptäckte att deras arbete påverkade klimatet så dominerade deras röster så mycket att klimatfrågan ansågs ointressant. Minns gärna attityden bland tekniker och ekonomer mot miljörörelsen under70- & 80-talet. ”Lyssnade” är inte ordet som jag först tänker på.

Det jag däremot inte alls håller med om är hans synnerligen ovetenskapliga beskrivning av humanister och det mycket värderande uttrycket ”de vanligtvis känsligaste personerna …” det visar på en stor okunnighet om det mesta som inte faller inom hans eget område, och det oroar mig en hel del.

Däremot har han rätt i sak. Mer samtal behövs. Och mindre fördomar mot andra.

När heraldiken blir fånig

För några år sedan var de manliga genitalierna på ett heraldiskt lejon på tapeten. Det fanns de företrädare för officiella heraldiksverige som uttryckte ilska över att snoppen hos lejonet på förbandstecknet hos Nordic Battlegroup saknades.

En klok person med lite mer kunskap i stakarnas värld har även påpekat med viss kraft att det är anatomiskt omöjligt för ett lejon att ha en (erigerad) snopp upp mot magen. Så funkar inte kattvärlden (eller annan djurvärld).
Ska man vara lite naturtrogen ska snoppen inte synas alls, däremot pungen mellan benen. Det har dock ingen heraldiker hävdat.

Mot detta kan man ju hävda att heraldiken inte är verklig och att snoppen visar på manlighet. Mot detta kan man å andra sidan, med exakt samma logik, hävda att manligheten ändå framgår, genom manen.

Den verkliga frågan som borde ställas är emellertid varför det heraldiska lejonet ska anses som en manlig bild. Det är nämligen i sig fullständigt främmande för heraldiken som saknar inbyggd symbolik i de bilder som den har med. Symboliken finns endast i betraktarens öga. Det om något borde en företrädare för den heraldiska sakkunskapen veta.

 

Öppen hjälm en ädel hjälm

Tornerspel med öppen hjälm.
Tornerspel med öppen hjälm. The Picture Art Collection / Alamy Stock Photo.

Den öppna hjälmen föddes i tornerspelets tidevarv. Det kom till för att man bättre skulle kunna tävla i den tornerspelsgren som innebar strid med svärd.

Och eftersom svärd är ett särdeles nobelt vapen (tänk bara på jedi-riddarnas vapen) så kom den öppna hjälmen snart att kopplas samman med extra förnäma människor, dvs adel.

Samtidigt blev stickhjälmen då något som kunde användas av alla, både adel och ofrälse.

Konstverket här ovan visar en bild från Das Wappenbuch Conrads von Grünenberg (München, Bayerische Staatsbibliothek) från ca. 1480.
Observera frånvaron av både sköldar och hjälmprydnader.

Läs mer om tornerspel.

Flaggor och rustningar

cc219731422b1d5273a1131e20ffa899
Bild från Karl den skalliges krönika.

1400-talet innebar heraldikens död. På slagfältet. Jag har letat och letat men inte hittat ett enda belägg för att den heraldiska skölden var minsta relevant under 1400-talets alla krig. Inte i England, inte i Frankrike, inte i Tyskland och Italien. Inte ens i Norden finns det stridssköldar.

Allt beror förstås på den heltäckande rustningen, vilket förstås sätter teorin om heraldikens uppkomst som en följd av hjälmens utveckling lite på sniskan. Men innan någon går upp i limningen – jag vet att den typiska stridshjälmen från 1400-talet täckte mindre av ansiktet än dess 1300-talsföregångare.

Bilden här ovan visar en typisk illustration av ett slagfält under 1400-talet. Bilden är inte realistisk på något vis men den är väldigt typisk på så sätt att konstnären OCH uppdragsgivaren har valt att framställa flaggan som identitetsbärare medan vapenskölden helt saknas.