Kategoriarkiv: Svenska Heraldiska Föreningen

Bomärken i vapensköldar

 

Norska Heraldiska Föreningen arrangerar den 9 juni ett föredrag om bomärken i vapensköldar av Hans Cappelen.

Jag har lyssnat på en äldre version av Hans föredrag och kan varmt rekommendera det. Han är en fantastiskt inspirerande föredragshållare och kommer med många intressanta infallsvinklar som öppnar upp för en vidare diskussion.

Om någon har ett speciellt intresse för heraldik, vapensköldar och bomärken vill jag även tipsa om Tor Flensmarck som gjort stora forskningsinsatser på området i Sverige och Allan Tønnesen som är en stor auktoritet i Danmark.

Alla tre har för övrigt belönats med Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj.

Tema: Våpenskjold og bumerker hos våre aner.
Plats: Møterom Gerhardsen, Kulturvernets hus, Øvre Slottsgate 2 B, Oslo
Tid: kl 1900

 

Idag är det styrelsemöte

Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk
Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk

Svenska Heraldiska Föreningen håller styrelsemöte idag den 24 maj. Telefonmöte som vanligt.

Det blir förstås lite om sommaren. lite om Vapenbilden, lite om hemsidan och lite ekonomi.

Men det roligaste att fundera även är dels vår kommande utställning, dels vårt filmprojekt. Mer än så kan jag inte säga än, men det är en liten fingervisning om vad som komma ska.

En annan sak som är värd att ta upp är vår kommande vapenbok som bygger på de vapen som har registrerats av Svenska vapenkollegiet. Claus Berntsen är vår redaktör som nu arbetar med att översätta 250 blasoneringar till engelska. Lättare jobb kan man ha.

 

Bilder på vapensköldar

Heraldiken handlar om bilder, framför allt bilder på vapensköldar. Men hur får man tag i dem?

Alla heraldiska bilder har en upphovsman. Det går därför inte att ta bilder hur som helst. Vissa upphovsmän är kanske inte så noga med sin upphovsrätt, andra kända konstnärer har nyss gått bort och deras anhöriga vill gärna att arvet ska leva vidare. Det gäller inte minst några av de stora svenska heraldikerna under 1900-talet.

Jag vet också att Svenska Heraldiska Föreningen arbetar med att få fram bilder som man kan använda för att göra åtminstone ett första utkast till sitt egna vapen.

Så lyckas du med en heraldisk förening

Hur ska man få folk att bli aktiva i en heraldisk förening?
Börja med en fest så folk blir vänner. Därefter kan du börja prata heraldik. 

I helgen visade det sig att Lunds heraldiska sällskap (lokalavdelning till SHS/SHF) är Nordens mest aktiva heraldiska förening. Och det ska de ha all cred för, deras insatser är fantastiska.

Lund

Men om vi ser bortom aktiviteterna och försöker förstå varför de lyckas så är det inte så lätt. De i Lund är idag ett sammansvetsat gäng killar i ungefär samma ålder, med ungefär samma bakgrund och jobb. De har med andra ord mycket gemensamt utanför heraldiken. Dessutom var de alla mer eller mindre aktiva i Svenska Heraldiska Föreningen innan de bildade detta lokalsällskap. Då är det ganska lätt att få tid över till gemensamma luncher eller eftermiddagsträffar om heraldik.

Borås

När Borås Heraldiska Förening bildades var det ungefär likadant, fast de som var med var yngre (och delvis samma personer). Den föreningen bildades 1990 av Stefan Bede, Magnus Persson och Jesper Wasling och där ingick snart även Per Ladenvall (tidigare revisor i SHF) och Henric Åsklund samt Henrik Sjövall. Föreningen upplöstes 95 på grund av att alla medlemmar (nästan) flyttade till universitet för att plugga. BHF återbildades 2000 och omvandlades 2014 till sällskapet Sju härolder/Seven heralds.

Under sin första tid hölls fler aktiviteter än SHF åstadkommer, samt gjordes två rätt stora utställningar, större än vad SHF hittills lyckats producera.  Men det var lätt ordnat eftersom alla som var med kände varandra väl sedan gymnasietiden.

Grästorp

Ett tredje exempel är Grästorp. Denna lilla ort var Sveriges heraldiska centrum under 70- och 80-talet, vad än andra försöker hävda. Här fanns eldsjälarna Carl-Axel Rydholm och Alf Djerf och de drog med sig Bengt-Göran Lundkvist och Kenneth Wulcan, med flera vanliga medlemmar.

Återigen blev det ganska lätt att samordna den heraldiska aktiviteten eftersom gruppen redan gjorde så mycket tillsammans i andra sammanhang.

Det gemensamma

I alla dessa grupper är att de först kände varandra, sedan byggde upp en heraldisk aktivitet. Då har verksamheten blomstrat. När det fungerat tvärtom har det krävt mycket mer energi och kraft för att lyckas, samt att allt ständigt måste ha ett tydligt syfte för att locka besökare.

Heraldiken själv lockar tyvärr inte – ännu – massorna på det sätt vi heraldiker skulle önska.

 

 

 

 

 

 

Släktvapen är …

I dagens nyhetsfixerade värld kan det kännas tryggt att luta sig mot något stabilt, och vad är väl mer stabilt än den 900 år gamla läran om heraldik? Att det dessutom är en form av varumärken som stått sig över tid gör det inte hela sämre. Eller vad sägs om släkten Natt & Dag som har haft samma familjelogotyp sedan 1313 och den fungerar än idag.

Heraldik är läran om vapensköldar, släktvapen eller familjevapen – kärt barn har många namn.
Enligt berömda myter på Flashback och andra pålitliga källor så har endast adliga rätt till heraldiska familjevapen. Det är fel idag och det var fel förr. Det har faktiskt alltid varit fel.

Vapen har i alla tider förts av adel, präster, borgare och bönder. Fram till sent 1200-tal användes vapen bara av stormän (ungefär detsamma som ättlingar till vikinga-hövdingarna, inklusive tillägget att de hade en egen mindre armé) men kring sekelskiftet 1300 spred sig bruket till vanliga frälsemän liksom till präster, borgare och bönder. Faktiskt är det så att de första bevarade vapensigillen för dessa grupper framträder under samma generation mellan 1290 och 1310.

Så du som funderar på att ta dig ett vapen men känner att det bara är för andra, för fint folk, kan tänka om nu.

Du kan också göra ett vapen

Självklart kan du ta dig ett eget familjevapen. Antingen på egen hand eller så kan du vända dig till en heraldisk konstnär.

Du hittar flera namn på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida, men får om jag ska rekommendera några svenska heraldiker så är det namnen Thomas Falk, Magnus Bäckmark och Davor Zovko som du ska hålla koll på.

Tillsammans står de för en syn på heraldiken som präglas av lika delar respekt för historien och lekfullhet i utförandet.

Ett ämne så gammalt som heraldiken behöver utövare med självdistans för att kunna tas på allvar. Genom att bryta mot sedvanans regler när det är passande vill vi visa att heraldiken är så mycket mer än adlig prakt. För det är en folklig kultur.

Läs mer om heraldik