Den förste kung över Sverige som hade formella sköldhållare var Kristoffer av Bayern (1440 – 1448). Han har dem emellertid inte som kung över Sverige, Danmark och Norge utan som hertig av Bayern samt pfalzgreve. Men han förde in konceptet till Norden.
Hoppar vi till de rent svenska kungarna så är det Gustav Vasa som är först ut (Karl Knutsson Bonde hade alltså inga, detsamma gäller de svenska riksföreståndarna).
På 1540-talet kommer lejonen. Det äldsta belägget i Sverige för kungliga sköldhållare är de lejon som finns på Gustav Vasas sadel. Innan dess hade han använt vildmän, och de förekommer även senare under vasatiden i sån omfattning att de bör ses som en symbol för riket.
Lejon som håller Sveriges Tre kronor i Suecia antiqua et hodierna, 1669
Prins Oscar, hertig av Skåne. Prince Oscar, duke of Skåne
Lagom till dopet nu i helgen offentliggörs prins Oscars vapensköld, komplett med Serafimerorden och allt.
Vapnet är knappast oväntat. Det följer den extremt tydliga mall som gällt sedan förra sekelskiftet, där Folkungavapnet i fält tre ersätts av landskapets vapensköld. På detta sätt skapas hans hertigvapen.
Henrik Dahlström är konstnären bakom vapnet, men hur mycket han har ritat vet jag inte. Jag tycker att bilden påminner väldigt mycket om Sven Skölds gamla original från 50/60-talet. Men bilden är lite för liten för att jag ska kunna se några detaljer som kanske avviker.
Prins Oscars monogram
Prinsens monogram
Han har även fått ett monogram. Det är något som får allt större uppmärksamhet, men jag tycker nog allt att det här är lite fånigt. Äldre tiders monogram var konstverk. Idag är det en bokstav rakt upp och ner. Det som gör monogrammet är kronan ovanpå, men den är ju samma varje gång så där finns inget konstnärligt.
Tidningarnas små förenklingar
Som journalist får man förstås förenkla så att läsaren förstår. Visserligen förstår jag inte varför man inte någon gång kan fördjupa sig i ämnet men jag får väl minnas att det här är spel på min hemmaplan.
”Kungligheternas vapen, eller vapensköldar, har en tradition som sträcker sig ända tillbaka till medeltiden. Till traditionerna hör också att vapnet bär hertigdömets symbol.”
Det är inte fel i sak, men de två meningarna antyder att traditionen med landskapsvapnet i riksvapnet för hertigar hör till medeltiden, när de faktiskt inte kom in där förrän under Gustav III när han återinförde titeln hertig.
”I det här fallet syns till exempel det skånska griphuvudet på prins Oscars sköld. Gripen är ett mytologiskt väsen med en örns kropp och ett lejons bakben och svans. Gripen är en symbol för styrka.”
Nja, här har någon förläst sig i ett symbollexikon. Gripen här kommer in till Skåne efter att först ha varit Malmö stads vapen i det vapenbrev som gavs av Erik av Pommern, och gripen ifråga är just Pommerns grip, vapenbilden för detta hertigdöme. Att de kanske tyckte att de var starka är en sak, men det är inte symboliken i denna kontext.
”Monogramet kan tjäna som ett bomärke eller som utsmyckning i mer officiella sammanhang rörande kungligheten i fråga.”
Här förstår jag inte alls. Journalisten måste ha missat något i kommunikationen, eller så har hovet sagt fel. Mer officiellt än vapnet blir det inte. Monogrammet är snarare mer personligt och kan användas i mer PRIVATA sammanhang där man ändå vill visa på det kungliga sammanhanget. Därav kronan.
Kungahusets information till pressen
Är för övrigt lite bristfällig och delvis felaktig (Folkungavapnet har strömmar av silver på blått, inte tvärtom) och det saknas en del uppgifter som gör att vissa traditioner verkar äldre än de egentligen är. Den här tendensen har jag för övrigt kommenterat tidigare och det rör sig mer om antagen okunnighet eller om en medveten förvanskning av historien. Oavsett vilket känns det lite onödigt. Läs pressmeddelandet.
Äldre idéer kring en flagga för Norrland. Bild: Enar Nordvik
Norrland som område har fler flaggor än man kan tro. Hur väl förankrade de är en fråga man kan ställa sig. Mängden tyder väl på att de inte är det.
Efter mitt inlägg om en ny flagga för den tilltänkta regionen Norrland har jag fått mer upplysningar om flaggorna i Norrland.
En av dessa är den rödvita flaggan som först saknade en sol med fick denna för att avvika mer från andra liknande flaggor (ex England). Denna flagga skapades 1967 och fös fram av sajten Norrland.
Problemet med denna sajt, och därmed med denna flagga, är att den kopplas ihop med en väldigt fördomsfull nationalism. Dessutom rätt falsk sådan där personer bosatta i Gästrikland förklaras ha med samhörighet med folk i Lappland 100 mil bort än med de som bor i Uppland alldeles intill. Människor som kommer från andra delar av Sverige och flyttar till Norrland
Hatet dominerar
Så det är inte bara muslimer som är föremål för denna sajts hat. Samma åsikter sägs om vanliga värmlänningar och skåningar. Det är inte en sann nationalism. Det är fördomsfull rasism bygd på okunnighet om historien. Mest tydligt bär det när de skriver: ”Norrland ska INTE bli något sorts islamskt kalifat där norrlänningarna (svensktalande norrlänningar, samer och de norrlänningar i Tornedalen som talar finska dialekter) hamnar i minoritet, kanske i reservat som USA:s indianer.”(29 juni 2015)
Förutom tramset med islamskt kalifat så funderar jag över hur han tror att de finsktalande i Tornedalen och samerna såg på de norrlänningar, som skribenten säger sig höra till, som förbjöd dessa två minoriteter att tala sina språk, utöva sina traditioner och förnekades sin gamla tro.
Att ogenomtänkt ta upp denna rödvita flagga kanske inte leder riktigt till den sunda kärlek till hembygden som alla mår bra av att känna.
Imagining a territory. Constructions and representations of late medieval Brabant. Så heter ett NWO bekostat projekt (2016-2020) vars syfte är att analysera hur interaktionen mellan furstar, adel och övriga ur samhällseliten gemensamt påverkade skapandet, föreställning om och representationen av ett tänkt territorium före kartografin.
Projektet har ännu knappt kommit igång men det känns som ett mycket spanned anslag. För en heraldiker som intresserar sig för medeltidens nyttjande av symboler i syfte att markera överhöghet är den här kunskapen extremt viktig. Ändå är det tyvärr en forskning som sällan syns inom heraldiska skrifter (eller någon annanstans).
Studien kommer att fokusera på hertigdömet Brabant men jag ser att man lika gärna kan göra det över landskapet Västergötland eftersom lagsagan, stiftet samt uppdelningarna i hertigdömen aldrig sammanfaller. Klara gränser finns först från 1634. Ändå finns det en klar uppfattning om vad är området Västergötland.
Motsvarande studie skulle kunna göras i Östergötland.
Det ska bli intressant att följa och de som idag är de ansvariga är Joey Spijkers, Mario Damen och Kim Overleat. Detta projekt använder heraldiken som en del av sitt studieunderlag, jämte arkitektur, kartografi, berättelser och administrativa indelningar.
Arms of H.R.H. Prince Nicolas, Duke of Ångermanland. Artist: Vladimir Sagerlund
Sveriges riksvapen är påfallande stabilt sedan 1448, men ändå så fullt av variationer. Traditionens makt är stor.
Här är de två enda lagarna som reglerar riksvapnets utseende. Den första är från 1908 och den andra från 1982.
Det är egentligen inget som skiljer dem åt, men sättet att beskriva ett vapen har ändrats . Det är mer formellt idag och utan den strikta fackterminologi som präglar dagens blasoneringar.
Lag om rikets vapen
den 15 maj 1908
1 §. Rikets vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.
2 §. Stora riksvapnet består af en genom ett utböjdt guldkors
fyrdelad sköld med hjärtsköld.
Hufvudsköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fälten med
tre kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje
fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med
ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.
Hj ärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis
tre-deladt i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd väse af guld.
Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann
med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn,
och i fältets öfversta del synes karlavagnens stjärnbild af guld.
Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna
svansar och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.
Skölden täckes af en kunglig krona, och kring densamma hänga
serafimerorden insignier.
Hela vapnet omgifves af ett vapentält under kunglig krona.
Stora riksvapnet må brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier
eller vapentält.
3 §. Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor
af guld, ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig
krona och omgifven af serafimerordens insignier. Vapnet må dock
brukas äfven utan dessa insignier.
4 §. Brukar någon offentligen vapen eller märke, som utgör
efterbildning af stora eller lilla riksvapnet, sådana desamma blifvit
i 2 och 3 §§ här ofvan beskrifna, men i väsentliga delar skiljer sig
från det efterbildade, böte från och med 10 till och med 100 kronor.
Samma lag vare, där någon till salu håller vapen eller märke, som nu sagts.
5 §. Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909; dock att hvad i
4 § är stadgadt icke skall tillämpas i afseende å dessförinnan
registre-radt varumärke, så länge skydd därför åtnjutes.
Det alla, etc.
Lag om Sveriges riksvapen
(1982:268)
1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Moder Svea, vår främsta nationalsymbol vid sidan om vapen och flagga. Bilden visar Moder Svea, staty av Alfred Nyström. Berga i Linköping. Wikipedia commons
Visst är det kul när det inte är som man tänkt sig! Som att Moder Svea är tysk.
Ingressen är något vulgär i sin historietolkning. Vad jag menar är att det är intressant att se hur välden förändrar sig. Som det här att vår nationalsymbol Moder Svea är en skapelse av poeten Gunno Eurelius. För denna insats adlades han 1702 Dahlstierna (för det, och för en hel del andra meriter). Moder Svea förekommer i hans dikt Kunga-Skald från 1698.
Gunno Dahlstierna var inte heller tysk. Han var dalslänning som flyttade till svenska Pommern och universitetet i Stralsund. Hans dalsländska arv syns i vapnet genom tjuren. Han bodde däremot i Rügen när han skrev sitt diktverk.
Arms of the noble family Dahlstierna, no 1864
Men egentligen var han inte först. Det var Anders Wolimhaus, adlad Leijonstedt, som 1672 skrev in Moder Svea i diktverket Svea Lycksaligheets Triumph. Nu blev det inte så vidare kommersiellt framgångrikt så utan Gunno – som säkert läst Andes – hade Moder Svea aldrig blivit till som nationalsymbol. Jag skiljer här mellan att skapa något och att skapa en nationalsymbol. Som exempel skulle jag kunna skapa fader Göte, men jag är tveksam om det får något större genomslag.
Faktiskt har inte Fader Göte fått genomslag fast han förekommer i diktverket Götrikssagan från 1200-talet. Den sagan översattes av Olof Verelius och gavs ut 1664. Det ser nästan ut som en ren tillfällighet, kan man tycka.
Och som av en händelse kom det här inlägget att publiceras på min mammas födelsedag. Kanske en ren slump. Kanske inte.
Hur viktigt är det att kritiskt granska sin historia? Fråga ryssarna. I vårt östra grannland pågår nu en historierevision av gigantiska mått med syfte att försköna Sovjettiden, hävda att Ryssland ensamt vann andra världskriget och påstå att Gulag inte var en stor grej för Stalin var en god man.
I det spirande fascistiska Ryssland är det Putin och hans anhängare som vill få fram en historierevision eftersom de då lättare kan få acceptans för sin politik. ”Om Gulag inte var så hemskt och dagens polisväsende inte är i närheten av Gulag kan ju inte dagens polis vara annat än rättskaffens personer.”
Att Putins Ryssland är ett odemokratiskt blivande helvete vet vi redan så därför nöjer jag mig med att nämna detta. För vidare läsning, se mer här
Västeuropeisk revisionism
Jodå, den finns också. På senare år har den kommit tillbaka och det handlar främst om att skriva om 1800-talets historia och det som gällde fram till andra världskriget. Ibland handlar det om så triviala detaljer som att en riktig fluga av tradition ska vara handknuten, underförstått att de som köper färdigknutna är mindre vetande. Sanningen är tvärtom – det tog ungefär drygt 50 år från den moderna flugans uppkomst till att den slutade (!) vara färdigknuten när den köptes.
Något mer revisionistiskt är att i dagens Sverige, där mängden språk är fler än någonsin tidigare, hävda att bildning betyder att man ska kunna latin. Inget fel på det numera döda språket latin, men att hävda att det är mer värt än arabiska eller farsi blir smått löjligt. Det är däremot ett tydligt tecken på att man känner sig hotad. Då ska man ändå veta att latin långt tidigare i princip försvunnit från humaniora – trots vad vissa inom humaniora påstår. Och skälet är inget annan än att man slapp läsa latin och istället kunde läsa ett annat och mer användbart tredjespråk i skolan (ex franska eller tyska).
TV-serier som historieförfalskare
Men det mest revisionistiska står viss populärkultur för. Downton Abbey är här ett bra exempel. Hyllad av många, och visst är både skådespelare och scenografi bra. Dialogen med, om jag ska gå in på de detaljerna, men jag är mer intresserad av andra.
Jag går förbi det faktum att gruppen anställda är på tok för liten (det är en övervägning som man får göra i en TV-serie). Det är snarare hur de framställs.
Tittar man på de karaktärer som ifrågasätter samhällsstrukturen (ex Thomas Barrow och Tom Branson) så framställs de som mer eller mindre ondskefulla och oborstade. Speciellt Branson är intressant, för hans karaktär blir vänlig först när han tas in i familjen. När han är socialist är han bara en idiot
De som däremot tycker att samhällsordningen är bra framställs som goda vackra människor. De framställs också som personer som lord-familjen lyssnade på varför man kan säga att det är ett demokratiskt samhälle. Kvinnlig rösträtt tas upp, men bara när den berör överklassen. Även här vågar man inte ta upp den fanatiska kritik som riktades mot kvinnor som ville ha rösträtt. Fanatismen under första världskriget (vilken är psykologiskt förståelig men civilisatoriskt avskräckande) tonas ned. Det våld och hot om våld som riktades mot dem som var emot kriget försvinner nästan helt.
Visst kan man säga att det är ju bara en underhållningsserie – men om det ”bara” är en underhållningsserie borde man antingen tona ner sin vilja att vara historiskt korrekt när man med det uttrycket endast avser kläder och tilltal, eller på allvar våga prata om det som hände – som att många av de liberala tänkare som idag hyllas för sitt frihetspator (ex JS Mill) var emot rösträtt för alla under honom i social status samt för kvinnor. Till och med en sådan liten detalj som att lorden i serien har plats i överhuset och som sådan får rösta i dessa frågor undviks helt.
”Historiskt korrekta” dramer är sällan så korrekta som de utger sig för att vara, och de har en påfallande stor tendens att tona ner konflikter som skapas på grund av maktens agerande medan de gärna framhäver de konflikter som skapas av pöbeln (man kan se samma tendenser i serierna The Paradise och Mr Selfridge).
Det bör kanske påpekas att skaparen av Dowtown Abbey Julian Fellowes själv sitter i överhuset (medlem av de konservativa) som baron. han har således både kunskap om beteenden och (kanske, min spekulation) ovilja att allt för tydligt visa på det maktmissbruk som kännetecknade dåtidens överklass.
Jag har tidigare skrivit om den svenska flaggans historia och visat hur flaggorna har sett ut. Här kommer jag att presentera lite källor.
Krönikan Oldenburgisch Chronicon (1535-36) av Herman Hamelman visar blockaden av Köpenhamn 1535. Några forskare tror att bilden kan visa en svensk flagga. Det kan vara så, men notera att huvudflaggan på den högsta masten på de två närmsta skeppen visar en randig flagga, medan koret endast finns med på den lilla flaggan i fören.
Skeppet längst bort verkar ha ett kors över ränderna, och det är i så fall identiskt med de skeppsflaggor som användes i Sverige från 1560-talet.
Det svenska skeppet Morgonstjernan sänks av Holländare vid slaget i Öresund 1658.
Jag har tidigare skrivit om den svenska flaggans historia och visat hur flaggorna har sett ut. Här kommer jag att presentera lite källor.
På 1600-talet infördes den svenska flaggan med ett gult kors. Den tar över från den randiga flaggan under 1620-talet.
Detalj av svenska skeppet Morgonstjernan, akterflaggan.
1658 sattes en vit ruta med lilla riksvapnets tre gyllene kronor i korsmitten. På Willem van der Velde illustration av slaget i Öresund år 1658, där det svenska skeppet Morgonstjernansänks, syns just denna flagga i båtens akter.
För övrigt är det lite intressant att Morgonstjernans vapensköld visar en stjärna med sex uddar. Vid den här tiden var det vanligare med fem samtidigt som ätten Gyllenstierna redan hade en gulblå vapensköld med sjuuddig stjärna.
Detalj av skeppet Morgonstjernan, toppflaggan.
Men notera att i båtens högsta mapp vajar ännu den randiga gulblå flagan från förr. Den flaggan syns inte på Jan Abrahamsz Beerstraten målning av slaget från 1660. Där återfinns den rena tvärskurna korsflaggan som endast tre år senare antas som svensk handelsflagg, men som formellt inte finns år 1660. Kan man då lita på denna målning eller har konstnären låtit sin fantasi flyga fritt? Noteras är att det inte finns några flaggor med tungor på Beerstratens målning så den anser inte jag vara en tillförlitlig källa för något, vilket däremot van der Velde är. Åtminstone tillförlitligare i just detta sammanhang.
