Kategoriarkiv: Härold

Spännande engelsk blogg

Bloggtips

Nyfiken på äkta lokal engelsk heraldik? På bloggen Cheshire heraldry kan du se de vapen som registrerats vid visitationerna under 1500- och 1600-talen. 

Martin Goldstraw är en engelsk heraldiker med stor passionoch stor kunnighet. Titta gärna in på hans blogg. Här han du se alla vapen som omnämnts och registreras vid visitationerna under 1500- och 1600-talen. Visitationerna var ett sätt för kronan att få ordning på vem   var ”adlig” (det engelska adelsbegreppet är ju inte direkt översattbart till svenska).

Martin har inte bara tagit fram den lokala heraldiken. Han har också avbildat vapnen och strukturerat upp dem på ett föredömligt sätt. För dem som liksom jag inte riktigt litar på att bloggar på nätet finns kvar för evigt finns det möjligt att köpa böcker för respektive visitation. Visst är de lite dyra, men upplagan är såklart liten och det arbete som Goldstraw lagt ner viktigt varför summan känns överkomlig.

Det hela är förstås en bra vapenbok vilket är viktigt för oss heraldiker. För mig är det dessutom en intressant källa till att förstå lite mer hur härolderna i England arbetade rent praktiskt, hur de resonerade samt vilket heraldiskt syfte de hade med sitt arbete. med böckerna i hand borde det dessutom fantastiskt spännande att få åka i deras fotspår.

Bloggen Cheshire heraldry

Skånska flaggan på svensk flaggstång

Skånelands flagga
Skånelands flagga

Debatten rasar i Skåne. ”Ska man inte få flagga med den skånska flaggan intill den svenska längre? Vart är vi på väg i det här landet?”

Jag fascineras av den upprördhet som finns, och oroas över den fördomsfullt som anas under ytan och som förstås bortförklaras med att ”det bara är på skoj”. Men när man ser samma skoj om samma sak om och om igen förstår man att det inte är skoj utan bara ett försök att komma undan ett tabu.

Men nog om fördomsfullhet. Vad är det bråket handlar om egentligen? Här tycker jag att de heraldiker som är engagerade borde vara tydligare med att förklara vad som gäller och varför biträdande statsheraldiker Carl Michael Raab har rätt i varje stavelse han yttrat (att någon misstolkat vissa ord är inte hans fel och här vill jag framföra ett tack till Martin Asker som fick TT att ändra sina citat och välja de korrekta orden, de som Raab faktiskt hade yttrat.)

Region Skåne, vad är det?

Förvirringen beror nog på alla varianter av Skåne som finns i södra delen av Sverige. Här finns ett landskap, ett län, ett landsting/region och en kulturregion med samma namn. Och det började på 90-talet.
1997 slogs Kristianstad län och Malmöhus län samman till Skåne län.
1999 slogs landstingen samman på samma sätt till region Skåne. Region Skåne är ett landsting (sekundärkommun, skapad 1862) om än med utökade befogenheter och därför kallad region och med ett betydande ansvar för förvaltningen i Skåne.  Landsting har traditionellt inte specifika egna vapensköldar utan brukar ha länets/landskapets men utan kunglig krona (även om det förstås har slarvats en hel del med denna sista detalj).

Kronan används av länet eftersom länet (landshövdingen) är statens (kungens) förlängda arm i området. Landstinget är däremot en omvänd organisation som vilar på folket och dess fria val. Därav skillnaden i heraldiska rangsymboler.

Både län och landsting är dock myndigheter till skillnad från kulturregionen, och som myndigheter ska de i myndighetssammanhang föra den symbol som är skapad för denna typ av läns-/landstingsförvaltningar. Och det var precis det som Raab sa när han fick frågan om användandet av kulturregionens flagga intill den svenska i regionen sessionssal, av alla ställen.  Han framförde dessutom en rekommendation, inte en regel som regionen var tvungen att följa.

Jag är av den åsikten att denna rekommendation var helt korrekt eftersom man bör skilja på myndighetens officiella flaggning och flaggning för att visa gemenskap och sympati med någon/något.

För att klargöra det heraldiskt. Under pågående politiska förhandlingar inom landstinget använder landstinget sina formella symboler.
Om samma politiker i samma lokal vid annat tillfälle önskar diskutera pride, FN, folkdans eller något annat som inte berör dess myndighetsuppgift kan de flagga med precis vilken flagga de vill både inne i sessionssalen och på husets tak.

De skånska vapensköldarna

 

Region Skåne är lite speciellt för de valde till skillnad från alla andra landsting att ta sig ett eget vapen istället för att använda länets. Se den blå skölden med guldgripen här nedan. Genom att ta detta vapen har de också skapat en flagga med samma utseende eftersom seden i Sverige är att man som kommun, län eller landsting flaggar med sin vapenflagga. Men detta har man inte riktigt förstått så därför tag man också och gjorde kulturregionen Skånes flagga till sin.

Just detta är lite dumt eftersom kulturregionen Skåne är något helt annat och något mycket större än regionen Skåne eftersom det även innefattar (södra) Halland, (västra) Blekinge och Bornholm. Denna flagga har dessutom funnits sedan 1800-talet så vad regionen gjort är att att de har tagit någon annans flagga och kallar den sin egen. Låt gå att de nästan har rätt till den, men inte riktigt. Och då spelar det för en heraldiker ingen roll om politikerna tar ett beslut att kalla skånelands flagga för sin.

Kristanstad läns vapensköld
Kristanstad län
Malmöhus läns vapensköld
Malmöhus län
Skåne län
Regions Skånes vapensköld
Region Skåne

 

Skåne landskaps vapensköld
Landskapet Skåne
Skånelands vapensköld
Skånelands vapen, ej officiellt antagen
Med tanke på allt detta blir jag nästan ledsen (nåja) över att se skånemoderaternas språkbruk när de får fakta förklarat för sig. Det är inte lite Fake news-attityd över detta:
http://www.mynewsdesk.com/se/moderaterna-i-skane/pressreleases/aalahuen-som-klyddar-2107963
För att citera några skåningar:
Istället för musik – förvirring

Bartholdys bok om adelsbrev

Boktips

Omslag till Nils Bartholdys bok ”Adels- og våbenbreve udstedt af danske (unions-) konger indtil 1536”

I en recension berättar jag om Nils Bartholdys bok ”Adelsog våbenbreve udstedt af danske (unions-) konger indtil 1536” från 2007.

Tillsammans gör detta att Bartholdys bok främst är ett grundmaterial för forskningen men utan anspråk på egna forskningsresultat. Men som underlag är det av största vikt och ett fantastiskt arbete.

På det hela taget är det en en bra bok och en bok som jag ofta bläddrar i så kritiken här ovan är en vägledning till läsaren för vad denne behöver tänka på när hen läser boken förutom att ta till sig den kunskap som finns här.

Men det finns sidor av historien som saknas men som man lätt glömmer bort. Och det är dem som jag nämner i recensionen.

Men boken är verkligen ett måste att ha hemma i bokhyllan.

Läs recensionen här

Härolden som blev riddare

Henry St Georges vapensköld
Coat of arms of Henry St George

Endast en härold i Sverige har blivit dubbad till riktig riddare. Och han var engelsman.

När Gustav II Adolf den 23 september  1627 formellt utsågs till riddare av Strumpebandsorden blev han så stolt (eller så var han artig) att han lät dubba de personer som överlämnade orden till honom. Kanske var det ett extra tack eftersom de bemödat sig för att ta sig till honom ända långt borta i Sverige. Bland dem som erhöll ett riddarslag fanns Henry S:t George, härold i England.

Sir Henry St George (1581–1644) var den tredje sonen till härolden Sir Richard St George. Hans bana var därmed nästan utstakad redan innan han var vuxen. Efter studier blev han extraordinary persevant Rouge Rose  och blev året efter persevant Bluemantle. Karriären fortsatte genom att han 1616 blev härold Richmond. Han de en dipp i sin karriär 1639 då han suspenderades för förfalskning men återfick förtroendet och utsågs 1644 som ny gardering of Arms, vilket är den främste av de engelska härolderna. Henry dog senare samma år.

Som härold får man räkna med resande. 1625 sändes han till Frankrike för att eskortera drottning Henrietta Maria till England och 1627 skickades han alltså till Sverige.
Henry St G fick efter sitt dubbning till riddare kung Gustav II Adolfs tillstånd att lägga till Sveriges tre kronor-sköld i en kanton i sitt vapen.
Samma vapen fördes därefter av Henrys två söner Thomas och Henry, som liksom sin far slutade sina karriärer som Garter King of Arms 1686 respektive 1703 (Henry dy efterträdde sin bror). Den tredje sonen Richard utsågs 1660 till vapenkungen Ulster.

Vapensköldar för vapenkungarna Garter

Dessa engelska vapenkungar är därmed de enda som i sina egna vapen burit den vapensköld som många på medeltiden förknippade med härolderna och deras skyddspatron, den mytiske kung Arthur.

 

Or oyez, or oyez

Trivia

Visst du att:

Kungen av Neapel föreskrev att den härold som hade den starkaste rösten skulle inviga en tornering med att tre gånger skrika ”Or oyez, or oyez”.

Det är alltså rollen som ceremoniofficiant som är häroldens primära uppgift ännu på 1300-talet.

Häroldens vita stav

Trivia

Visste du att:

En engelsk härold hade alltid en kort vit stav med sig som ämbetstecken. De engelska härolderna ingick i marskalkens stab. Marskalken hade en lång vit stav som ämbetstecken.

Bruket är känt från Tudortiden.

Karlkrönikan i Sverige nämner att Karl Knutsson Bonde fick en stav av kung Erik av Pommern när han 1436 utsågs till marsk av Sverige.

Kanadas härolder får medaljonger

Medaljong för Kanadas härolder, från 2016
Medaljong för Kanadas härolder, från 2016

Kanadas härolder har fått nya medaljonger sm ska förtydliga deras ämbete när de är klädda i civil högtidsdräkt. Och när det passar i övrigt. 

Medaljongen har en oval form, som brukligt är för medaljonger. Ovalen hänger i en kedja och och prydd med Kanadas statsvapen. Formgivningen stod Cathy Bursey-Sabourin, Fraser Herald, för och Royal Canadian Mint har tillverkat den. Allt kostades av donatorn Roger A. Lindsay.

Som svensk undrar jag nu vem som ska donera en slant så att vår statsheraldiker och dennes heraldiske konstnär ska få en svensk motsvarighet.

Kanadas härolder firar 2016 The Royal Heraldry Society of Canada  50-årsjubiluem.
Kanadas härolder firar 2016 The Royal Heraldry Society of Canada 50-årsjubiluem.

Bilden här från 50-årsfirandet för The Royal Heraldry Society of Canada visar Kanadas härolder med den nya medaljongen. Förutom medaljongen kan du notera att de bär sina medaljer till mörk kosttm respektive smoking, men ingen har frack. Inte ens Roger Lindsay med storkorset längst till höger. Olika länder, olika seder.

På bilden ses: Robert Watt, Rideau Herald Emeritus; Bruce Patterson, Deputy Chief Herald; John Michael Allen-Petrie, Rouge Croix Pursuivant at the English College of Arms; Claire Boudreau, Chief Herald of Canada; Robert Pichette, Dauphin Herald Extraordinary; och Roger Lindsay, Rouge Herald Extraordinary.

Vem var härolden Simon?

En ny sida har lagts upp under min häroldsforskning. Denna gång är det en fördjupning kring härolden Simon Hendel som vi känner till från 1423. Då var han Kalmarunionens främste (ende?) härold. 

Men vad gjorde han före 1423? Det är något som jag tittat lite närmare på efter inspiration av Alexia Grosjeans artikel A time when ”fools and dwarfs were highly esteemed”?

Läs om Simon Hendel, Kalmarunionens härold

 

Heraldiken föddes på 1600-talet

Den bayerske härolden Jörg Rugenn från omkring 1510.
Den bayerske härolden Jörg Rugenn från omkring 1510.

Ordet ”heraldik” finns inte på medeltiden. Det kom till först under 1600-talet. Tyvärr har detta ord ändå allt för mycket fått äldre och nutida heraldiker att se kopplingar mellan härolder och heraldik som inte fanns. Om detta skriver Torsten Hiltmann. 

I dagarna publicerade Torsten Hiltmann sin artikel ”The emergence of the word ”heraldry” in the seventeenth century and the roots of a misconception”. Som vanligt när det gäller Hillmann ligger hans artiklar på en akademiskt högre nivå än vad man normalt ser i ämnet i Norden och de är därför alltid värdefulla att läsa.

Heraldiken och härolderna

Hillman inleder med: ”Heralds and heraldry are generally thought to have a close, even essential relation-ship, dating back to their origins.” och fortsätter lite längre ner. ”However, recent research on the ofce of heralds has demonstrated that this close connection between ‘heralds’ and ‘heraldry’ did not exist in the Middle Ages, and that for the most part the two institutions developed independently of each other. 

Denna inledning är klar och koncis och väl i linje med modern forskning. Så väl att andra beskrivningar bör tas med en stor nypa salt.

Tre orsaker till förvirring

1) Sant är att härolder och heraldik uppstår ungefär samtidigt. Bristen på källor gör att just häroldernas ursprung är svårare att bestämma, men de fanns omkring 1170. 2) Sant är att orden Härold och Heraldik är samma rent etymologiskt och 3) sant är att härolderna och heraldiken förekommer i samma källor när vapensköldar studeras av heraldiker.
Just detta sista är viktigt eftersom inga historiker har ägnat härolder något intresse och därför har härolderna inte nämnts annat än i samband med vapensköldar. Ändå kan vi exempelvis i svensk vasatid se att härolder förekommer från mitten av 1500-talet och ett sekel framåt utan att någon gång befatta sig med vapensköldar. Däremot med statsceremonier i olika former.

Begreppet heraldik förekommer mycket sparsamt under medeltiden, endast enstaka referenser är kända. Och när Hiltmann tittar närmare på dessa ser han gatt det har mindre med studiet av vapensköldar att göra och mer studiet av riddarna och riddarväsendet.
Det är först på 1600-talet som ordet heraldik i alla dess franska och engelska former börjar användas i betydelsen ”studiet av vapensköldar” och ingenting annat. Det var då ett återupptagande av ett äldre ord som fallit i glömska och som fick en ny betydelse.
I tyskan liksom i de nordiska språken fick heraldik som begrepp inte sin nuvarande betydelse förrän under 1700-talet.

Läs Torsten Hiltmans artikel om begreppet ”heraldik”.

Min egen uppsats i ämnet från 1998 landade för övrigt i samma slutsats, speciellt rörande Norden där kopplingen mellan härolder och vapensköldar snarare kan bevisas vara icke-existerande, medan kopplingen härolder-diplomati och härolder-adelsprivilegier kan noteras.