Två sköldar i Fivlereds kyrka

Fleetwood och Rotkirchs vapensköldar i Fivlereds kyrka
Fleetwood och Rotkirchs vapensköldar i Fivlereds kyrka

Identifiering av okända vapensköldar

Fivlered ligger vid sjön Lönnerns norra ände i Norra Åsarps pastorat i Skaraborgs län. Stenkyrkans västra del stammar sannolikt från medeltiden medan den östra tillbyggdes 1741.

Vid tillbyggnaden uppfördes också ett vapenhus i trä. Klockstapeln står för sig vid sidan om. När kyrkan restaurerades 1954 hittades flera gamla väggmålningar som tyvärr inte kunde räddas. De enda bevarade målningarna i kyrkan idag är två vapensköldar. Sköldarna är belagda med var sin krona. Under sköldarna har målaren skrivit ägarnas initialer. Vem som har låtit måla sitt vapen på väggen och varför har länge varit okänt. Ingen i trakten har kunnat säga vems vapnen var och när de målades upp.

Sköldarna på kyrkans vägg

Den vänstra skölden, mannen, visar en fyrstyckad sköld belagd med en hjärtsköld. Hjärtskölden är av en vågskura kluven i silver och blått. I fält 1 och 4 står ett rött lejon i silver och i fält 2 och 3 finns en kunglig krona av silver i ett blått fält. Skölden är krönt med en friherrekrona.

Den högra skölden, fruns, visar tre obestämbara bruna figurer ställda 2 över 1 i ett blått fält. Skölden är krönt med en ”spetsig” krona.

Framför allt det högra vapnet var lite förbryllande till sin utformning. Konstnären verkar inte ha varit helt säker på vad han egentligen avbildade.

Den slutgiltiga identifieringen

Att identifiera dessa sköldar skulle vara en lätt uppgift trots allt, tänkte jag. Det är bara att slå upp Jan Ranekes Svensk adelsheraldik och däri finna svaret. Det hela var emellertid inte en alldeles lätt uppgift. När jag försökte identifiera sköldarna ställdes jag inför ett problem. Sköldarna var felaktigt avbildade. I ena fallet var det dessutom svårt att tyda vad målaren hade försökt avbilda. Sköldarna kunde dock tidsbestämmas till 1600- 1700-talen.

I Svensk adelsheraldik finns det inget vapen som helt överensstämmer med de i Fivlered. Någon medelst vågskura kluven sköld fanns överhuvud taget inte. Det var bara att gå igenom boken från första sidan till sista och hoppas att målaren åtminstone hade avbildat de övriga fälten korrekt. Jag fann då att endast Fleetwoods friherrliga vapen passade in. Färgerna var visserligen omvända och de sex fåglarna i hjärtskölden fanns inte med.

Den andra skölden var än svårare att identifiera. Närmast till hands var att tolka de tre figurerna som björnramar eller något liknande. Jag fann en handfull vapen som kunde passa in, men en direkt identifiering var omöjlig.

När mannens släkt var bestämd var det bara att slå upp i Gustav Elgenstiernas Svenska adelns ättartavlor och se om hypotesen stämde. Under Fleetwood finns det under den aktuella tidsperioden endast en person med initialerna B D F, Bernhard Didrik Fleetwood. Genom Elgenstierna framkom det att Bernhard Didrik Fleetwood var gift med Catharina Charlotta Rotkirch. Rotkirchs vapensköld var ett av de alternativ som var ett tänkbara. Även initialerna stämde. Det överblivna R:et kan jag inte med säkerhet bestämma. Sannolikt är det att det står för Rörsberga i Vartofta härad. Gården var Bernhards arv och parets hem.

Bernhard och Catharina Fleetwood

Bernhard föddes 1708 på Sjögården (kaptensbostad för Älvsborgs regemente) i Vings sn i Älvsborgs län och valde liksom sin far en militär bana. Han låg vid Skaraborgs regemente 1730 till 1741. Därefter var han vice överjägmästare i Göteborgs och Bohus län, samt Halland 1747. Han avled på Rörsberga 1755 och begravdes i Segerstads kyrka. Paret gifte sig 1739. Bernhard var under sin tid som officer förlagd till Skaraborgs infanteriregemente. Detta regemente hade under 1700-talet tre gårdar för officerare och underofficerare i Fivlereds socken, Ulvarp nr 76, Åryd nr 77, Droftesäng nr 78 och det är inte omöjligt att Bernhard på något sätt ansvarat för dessa gårdar för regementets del. Denna fråga har jag emellertid inte studerat.

Catharina föddes 1715 på Öjevalla i Åsaka sn, Vartofta, som dotter till kaptenen Carl F Rotkirch och Mätta Hård av Segerstad. Hon överlevde sin man med drygt 50 år och avled 1806 på Rörsberga.

Fivlereds kyrka

För att få en klarhet i varför de två sköldarna finns i Fivlered måste historien kring dess kyrka utredas. När kyrkan byggdes ut 1741 kan inte detta ha skett utan donation från någon boende i socknen eller i dess närhet. Det sannolika är att just Bernhard Didrik Fleetwood donerade en summa för kyrkans utbyggnad och som tack därför målades hans och hans frus vapen på väggen. Väggen är belägen i den del av kyrkan som byggdes till. Som jämförelse kan sägas att lagmannen Johan Timell, som något senare skänkte altartavlan, har sitt namn skrivet på denna.

Bernhard och Catharina gifte sig som sagt 1739 och donationen bör därför ha ägt rum efter detta datum. Giftermålet bör också ha varit känt för socknen.

Konstnären var knappast artist

Den mindre lyckade heraldiska avbildningen tyder på att konstnären inte var förtrogen med det heraldiska bildspråket. De felaktiga färgerna kan tyda på att han inte har haft en säker förlaga att gå på. Med tanke på osäkerheten i avbildningen av Rotkirchs örnhuvuden, helt utan antydan till kronor samt de försvunna fåglarna hos Fleetwood är det rimligt att anta att konstnären endast hade ett sigillavtryck att gå på, kompletterat med färguppgifter. Rotkirch bruna örnhuvuden kan vara en färgförändring under åren där de ursprungligen var gula. Färgerna har på det sättet då endast blivit omkastade. Kanske för att någon givit fel upplysningar. Att svart förväxlats med blått är inte heller otroligt.

De adliga kronorna är inte heller helt korrekt avbildade. Den friherrliga kronan kan vi klart uttyda, men den adliga kronan är något friare i sin avbildning. Till försvar för konstnären kan dock sägas att det heraldiska rangkronorna vid denna tid inte var fastställda och att det ofta förekommer udda avbildningar.

Jag har i denna artikel försökt att på ett tydligt sätt klargöra på vilket sätt en identifiering av vapensköldar kan ske. Genom att studera den heraldiska konsten kan vi använda oss av densamma för att tillföra eller bekräfta kunskap om traktens historia. Heraldiken blir på så sätt ett komplement till de skrivna dokumenten och inte endast en konstnärlig utsmyckning.

Litteratur:

  • Gustav Elgenstierna, Svenska adelns ättartavlor
  • Gunnar Markving, Kyrkorna i Sjuhäradsbygden
  • Jan Raneke, Svensk adelsheraldik
  • Artikeln publicerades i Vapenbilden nr 42.

Jesper Wasling

Kommentera

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia