Alla inlägg av Jourhavande heraldiker

Kom till Göteborg imorgon

Arms for Heraldry society of Göteborg, drawing by Kim Dohm-Hansen.
Arms for Heraldry society of Göteborg, drawing by Kim Dohm-Hansen.

 

Glöm inte lördagens utsvävningar i vapenböcker! Flera rariteter utlovas.

Allt händer den 12:e september. Vi samlas kl 14 i entrén till universitetsbiblioteket.
Ciceron: Jens Christian Berlin

Efter  förevisning blir det generalförsamling där det ska väljas en ny styrelse till  Göteborgs Heraldiska Sällskap. Jag är en av kandidaterna, liksom ovannämnda Jens Christian + ett gäng anda kunniga heraldiker från Västsverige.

Ett minne efter döden

Fredrik Posses gravsten på Brämhults kyrkogård i Borås
Fredrik Posses gravsten på Brämhults kyrkogård i Borås. Foto: Jesper Wasling.

Just nu pågår utställningen  ”Dödens teater” heter Livrustkammaren nu pågående stora utställning (fram till juni 2016). Den visar kungligheters begravningar från 1500-tal fram till nutid och är fylld med heraldik.

Om detta skriver jag och Mats Persson i kommande nummer av Vapenbilden, #103. Kungligheter är emellertid inte de enda som föräras en offentlig begravning. Det är en ära som tillfaller oss alla, om än mindre pompös.

Titta runt i våra kyrkor. Se hur många minnesmärken av de döda som finns och hur viktig heraldiken har varit. Synd då att den traditionen nästan är borta. Få använder idag heraldiska symboler i dödsannonser eller på gravstenar. Men istället för att beklaga oss tänker vi visa på det goda exemplet, och hoppas att du läsare kan hjälpa oss att inventera de moderna svenska gravstenarnas heraldiska utsmyckning.

Här ovan är min vän Fredrik Posses gravsten. Han gick tyvärr bort alldeles för tidigt, men hans intresse för heraldik (och hans brors känsla för design) gav honom en gravsten som åtminstone inspirerar mig. Jag för min del tänker följa hans exempel den dagen det blir aktuellt.

När kvadreras ett vapen och bör man göra det?

Ingemar Apelstigs vapen som ordförande i Svenska Heraldiska Föreningen
Ingemar Apelstigs vapen som ordförande i Svenska Heraldiska Föreningen. Teckning: Magnus Bäckmark.

En sköld kvadreras när man vill ha in två eller flera familjers vapen i samma sköld. Eller när man förenar sitt vapen med ett ämbetsvapen a la biskop.

Normalt placerar man pappans vapen i fält 1 och 4, och mammans i fält 2 och 3. Därför bör du också göra det. Undantagen som finns är så speciella att de inte är relevanta för oss vanliga människor och rör vanligen när modern har en markant högre rang än fadern (ex kronprinsessan Viktoria och Daniel).

Jag som håller på med heraldik dagligen måste säga att jag sällan stöter på någon kvadrerar sina vapen. Det förekommer, visst, men sällan.
Endast borgerliga släkter kan kvadrera vapen i Sverige eftersom de adliga enligt sina egna regler ska vara statiska. Vi andra, som inte ingår i Riddarhuset, är inte bundna av liknande regler.

Man kan skapa nya sköldar som är kvadrerade. Det är inte förbudet på något sätt, men det är inte uppskattat.
Svenska Vapenkollegiet (där jag är ledamot) godkänner inte den här typen av nyskapade vapen. Vi tänker inte hindra dig från att ha dem, men vi registrerar dem inte heller.
Skälet är enkelt. Eftersom kvadrering används för att slå samman två eller flera vapen så innebär en kvadrering att man gör anspråk på att föra mer än två sköldar. Är sköldarna påhittade ”lurar” man betraktaren och det är inte i heraldikens intresse.

Grattis Svenska Heraldiska Föreningen

Grattis på 39-årsdagen.
10 september 1976 bildades Svenska Heraldiska Föreningen. Nästa år firar vi ordentligt.

Bild på SHFs styrelse 1976.
SHFs styrelse 1976. Från vänster till höger. Ingvar Torefalk kassör, Ebbe R:son Mark ordförande, Carl-Axel Rydholm sekreterare och Carl-Axel Flach.

Själv blev jag medlen 1987 och aktiv 1993. Ändå har jag bara träffat en av dessa fyra män – Carl-Axel Rydholm (Cary kallad, av alla som han träffade). Två av de andra hade tyvärr då gått bort och den fjärde var inte längre aktiv eller pigg nog att närvara på föreningens arrangemang.

Ändå var det dessa män som drog igång det som idag är Sveriges genom historien mest livfulla heraldiska sammanslutning. Idag med drygt 400 medlemmar och växande.  Det är bara att hoppas att det fortsätter på det viset.

 

Grattis Elisabeth II

Vapensköld för Elisabeth II av Storbritannien 1947, innan hon blev drottning.
Vapensköld för Elisabeth II av Storbritannien 1947, innan hon blev drottning.

Idag blev Elisabeth II av Storbritannien historisk som den brittiske regent som suttit längst på tronen. Hon slog en annan drottning – Victoria.

För det kan hon vara värd ett grattis. Men jag kan ändå inte sluta fundera på vad det är hon har tillfört världen. Varför har vi en drottning (eller kung) när de inte är mer än symboler?

För att de är symboler, invänder någon.
Men seriöst. Vem har så dålig nationell självuppfattning att de behöver en monark för att känna något för sitt land? Och om man har detta tycke – är det då landet eller ”ledaren” man känner något inför?

På bilden här ovan ses Elisabeth II av Storbritannien vapensköld från 1947, innan hon blev drottning. Skriften runt om vapnet betyder ”Skam den som tänker illa härom”. Ingen vidare symbol för ett statsöverhuvud. Få är ändå kung Karl XVI Gustavs ”För Sverige i tiden” mer passande.

 

Flatestilen – vad är det

Tjörns kommunvapen
Tjörns kommunvapen

 

Flatestilen är en norsk konstriktning inom heraldiken som gör anspråk på att vilja ta tillbaka vapenkonsten till dess medeltida rötter.

I senaste numret av Våpenbrevet skriver Tom Vadholm tänkvärt om flatestilen, en stil som skapades av Harald Trættenberg under mellankrigstiden och som ännu dominerar framför allt norsk heraldik.
Bilden ovan visar Tjörns kommunvapen i nämnda stil, så även svenskar är influerade.

Syftet med flatestilen är att återskapa den medeltida enkla heraldiken på bekostnad av den överlastade vapenkonsten som skapades under mellantiden. För Trættenberg var kontrastverkan och enkelhet centrala. Alla motiv ska, så långt som det är möjligt, vara möjliga att identifiera bara genom sina konturer. Detta gäller alltså inte alla motiv, som många efterföljare och kritiker påstår, utan det är ett ideal. Även Trættenberg förstod att lejonhuvudet sett framifrån kräver ögon, nos och tänder för att fungera som vapenbild.

Jag uppskattar flatestilen som ett modernt alternativ till andra sätt att framställa sitt vapen. Det är en spännande stil bland andra. Men jag ser den inte som en återgång till heraldikens medeltida rötter. Tvärtom skulle jag vilja påstå att flatestilen är den minst medeltida av alla heraldiska stilar med rötter så fast i funktionalismens stilideal att medeltiden inte blir något annat än en saga.

Medeltida bilden är för övrigt varken detaljlösa, enkla eller sparsmakade i färg.

Fem engelska bloggtips

Jag har hittat några spännande utländska bloggar om heraldik. Nu tipsar jag bara. Senare kommer jag säkert att plocka upp något av det som de skriver om. 

Edward Herbert
http://edwardherbert.tumblr.com/

Guy Sylvester
https://exarandorum.wordpress.com/

David Appleton
http://blog.appletonstudios.com/

The Cheshire Heraldry Society
http://cheshire-heraldry.org.uk/weblog/

Kimon Andreous
http://www.idtg.org/

Jo, såklart. Bloggarna är inte alla engelsmän, men de skriver på engelska.

Vad sa texten?

Bloggtips

Vad sa texten? Hur tolkar vi den och vad betydde den i praktiken?Historikern Charlotte Vainio vid Helsingfors Universitet har på sin blogg tagit upp frågan om målsmanskapet under medeltiden.

Så här skriver hon:
Men hur som helst, jag ville ge ett exempel från min egen forskning. I Magnus Erikssons Landslag som utkom kring 1350 står det att en man ska vara sin hustrus målsman så snart de är gifta. Av det har tidigare forskning dragit den synnerligen logiska slutsatsen att kvinnan under medeltiden var omyndig och att mannen skulle vara ansvarig för henne. När man sedan (för kanske 10 år sedan) började undersöka vad kvinnor faktiskt gjorde på medeltiden så visade det sig att de både dök upp på tinget, stod anklagade på rättegångar och handlade med jord. Den logiska slutsatsen då var att när mannen inte var tillgänglig så kunde kvinnan sköta vissa saker.

Helt logiskt, allt detta. Vilken slutsats man kommer fram till beror på var forskningen befinner sig – vilken fakta som finns tillgänglig.

Nu, när jag har gått igenom många tusen dokument, kan jag visa att kvinnor var delaktiga i så stor utsträckning att det är dags att omvärdera vår förståelse av det medeltida målsmanssystemet. En målsman då hade inte samma implikationer som en målsman i dag. Flera saker som jag har kommit fram till är dessutom, baserat på vad vi trodde oss veta, helt ologiska. Till exempel har vi trott oss veta att kvinnorna flyttade till männen (så kallad patrilokalitet), men jag hittar inte ett enda exempel på att så skulle ha skett i praktiken. Däremot hittar jag mängder med exempel på när maken har affärer tillsammans med hennes familj. Det betyder inte att patrilokaliteten inte existerade, bara att den inte syns och att den var betydligt mer komplex än vad man skulle kunna tänka sig.”

Den här tanken kan även appliceras på heraldiken. Vi har våra egna lagar och regler som styr heraldiken och som sägs beskriva ”rätt” heraldik. ”Rätt” är det dock bara sett till dessa skrifter, så det hela blir ibland (inte alltid) någon form av cirkelresonemang. I praktiken kan man ha betett sig på ett helt annat sätt, både vad gäller färgval, komposition och vapenrätt.

Ett tydligt exempel på det sistnämnda är arv av vapen. Från 1626 slås det fast att adeln ska föra ett vapen inom Riddarhuset, vilket snabbt tolkas som att hela släkten måste föra ett och samma vapen. Undantag är inte tillåtna (de olika avbildningar som finns från den här tiden kanske inte bara är konstnärlig frihet, det kan också vara adelsmannens egen tolkning av sitt vapen eller rent ut av en tyst protest).

Sentida heraldiker använder fortfarande det här bruket som regel för hur vapen ska föras inom en släkt. Men det intressanta, som bland annat Magnus Bäckmarks forskning i Eder har visat, är att bland de ofrälse fortsatte vapenrätten att fungera som under medeltiden.

Så kan det gå ibland när regler och logiskt tänkande antas leda en rätt i jakten på sanning. Man tenderar att skapa en verklighet som ska passa kartan.

Läs Charlotte Vainios blogg mycket tänkvärda blogg om ditt och datt.

Härolden var kungens bäste vän

Omslag till tidningen Världens Historia
Omslag till tidningen Världens Historia

Tidningarna uppmärksammar härolderna.

Denna gång är det Världens historia som ägnar säkert 500 tecken åt den medeltida härolden.

Jag kanske låter sarkastiskt, men så farligt är det inte. Det är så sällan heraldiken och härolder förekommer att jag är glad för minsta lilla livstecken.

Ämnet för denna lilla artikel var ”Härolden var kungens bäste vän” och det är inte en helt dum vinkel. Kunde kanske utvecklas lite mer, men det gör jag ju själv så bra.