Alla inlägg av lokedante

Idag är det styrelsemöte

Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk
Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk

Svenska Heraldiska Föreningen håller styrelsemöte idag den 24 maj. Telefonmöte som vanligt.

Det blir förstås lite om sommaren. lite om Vapenbilden, lite om hemsidan och lite ekonomi.

Men det roligaste att fundera även är dels vår kommande utställning, dels vårt filmprojekt. Mer än så kan jag inte säga än, men det är en liten fingervisning om vad som komma ska.

En annan sak som är värd att ta upp är vår kommande vapenbok som bygger på de vapen som har registrerats av Svenska vapenkollegiet. Claus Berntsen är vår redaktör som nu arbetar med att översätta 250 blasoneringar till engelska. Lättare jobb kan man ha.

 

Jag blir orolig för statsheraldikern

Nu är det maj 2015, men ännu inget nytt på statsheraldikerns hemsida.

Här är sidan

Maj 2015 och ännu inget nytt vapen på statsheraldikerns hemsida sedan Amfibiekåren 2013. Har det verkligen inte kommit in ett enda vapen sedan dess, eller har deras webbredaktör tagit ledigt?

Nä, nu var jag lite elak. Men det är synd att sidan inte uppdateras eftersom statsheraldikern är den enda myndighetsperson som i Sverige arbetar med heraldik.

Hoppas nu bara att Sveriges främste härold, Henrik Klackenberg, får hjälp att uppdatera sin annars eminenta hemsida.

Riddardubbning under vasatid

Två av Erik XIVs härolder
Två av Erik XIVs härolder. Lägg märke till halskragen och skägget som tidsmarkörer.

De svenska vasakungarna var de sista som dubbade riktiga riddare i Sverige. Det blev en del riddare under de 100 åren som riddare dubbades under vasatid. Efter 1627 blev det omodernt. 

Här kan du läsa om Alla riddare mellan 1521 och 1654

Den högsta medeltida titeln utanför kungahuset var riddare. För att bli dubbad till riddare var personen näst intill tvungen att vara av gammal frälsefamilj med stor makt och stora egendomar. Antalet riddare blir dessutom färre ju längre fram i tiden vi kommer. Under Sten Sture dä regering fanns till slut bara en riddare kvar i landet; riksföreståndaren Sten Sture själv.

Viktigt om andra världskriget

I dagens Aftonbladet skriver Fredrik Persson-Lauhusen om de våldtagna tyska kvinnorna. Det är historikern Miriam  Gebhardts  som nyss kommit med boken Als die Soldaten kamen.

Det handlar alltså om de 560 000 kvinnor som våldtogs av ryssarna och de 300 000 som våldtogs av amerikanarna. De flesta våldtogs i samband med krisslutet, men övergreppen fortsatte in på 50-talet då soldaterna fortfarande inte kunde ställas inför tysk domstol. Så ”demokratisk” var den västallierade armén. Det är som att man skäms. Var vi inte bättre än så.

Det nya viktiga är att hon tar upp amerikanarnas (och andra västsoldaterers) skuld, som är densamma som ryssarna. Och varför vi förtigit detta.

För mig är den här boken och artikeln om densamma ytterligare en ögonöppnare. Det är en sak att en propagandamaskin som en armé mitt under krig och efterkrigsarbete förnekar övergrepp. Det kan jag förstå. Men att historiker låter dem hållas decennier efter decennier är inte bra.

Historiker måste bli bättre på att ifrågasätta rådande sanningar, speciellt rörande det som vi håller högt hos oss själva. För om inte historikern ska göra det, vem ska då göra det.

Medicis kulor

Restips

Jesper framför domen i Florens.
Jesper framför domen i Florens.

Familjen Medici lyckades både utveckla och förändra sitt vapen samtidigt som de behöll enkelheten. Ursprungligen visar skölden röda rundlar på guld. Det vapnet behåller familjen fram till 1465. Då förlänades ett vapen där den översta rundeln ersätts av en blå belagd med en lilja av guld.  Förläningen görs av kung Ludvig XI av Frankrike.  

Mot slutet av 1400-talet valde familjen att ta bort en rundel. Orsaken är oklar men min gissning, efter att ha vandrat genom Florens, är att det var ett rent estetiskt beslut, för i de sköldformer som blev moderna under 1400-talet såg det inte lika bra ut med fler rundlar. Rundlarnas antal var nog inte heller ett absolut tal. I San Lorenzons gravkapell för familjen Medici finns flera sköldar. På graven visas sex kulor; de på golvet har sju medan de i taket och i träpanelen har åtta. Samtidigt visar Cosimo I:s grav i Cappelle Medicee endast fem rundlar.

År 1531 utsågs Alexander Medici till hertig över Florens och Toscana av sin farbror, påve Clemens. Florens var formellt fram till 1532 en republik, även om familjen Medici var de egentliga härskarna i staden. Rent heraldiskt är Medicis upphöjelse till hertigar negativt, för de offentliga utsmyckningarna minskar dramatiskt. Om det beror på modet eller för att de genom sin upphöjelse inte längre behövde bekräfta sin makt inför folket är svårt att säga, men skillnaden är påtaglig.

Hertigdömet bestod fram till 1737, men dess makt begränsades redan under 1500-talet.

Greider skapar historia

Göran Greider får idag återigen plats på Aftonbladets kultursida i ett historiskt ämne. Och åter har han funnit graal, denna gång i form av EU:s egentliga själ.

Greider har läst Stefan Jonsson och Peo Hansens bok Euafrika som handlar om EU:s rötter. Säger författarna och Greider. Tveksamt, säger jag efter att ha läst Greiders text.

Och det gör den säkert också, på ett sätt. All kunskap är bra kunskap och alla vinklar tillför något nytt. Även arvet efter kolonialismen (där mycket forskning återstår, dock hellre av historiker än av politiker).

Men att skriva en artikel om EU:s tillkomst helt baserat på en, 1, bok (och referenserna till boken är ynkligt få, så vad Greider har stöd för vet jag inte) och inte med ett ord se första och andra världskriget som huvudskäl till EU:s bildande men däremot se skräcken för svarta afrikaner som motivet bakom EU – ja då är man inte historiker. Även om man som Greider är en bra skribent.

Jag tycker att det är djupt bekymmersamt att en tidning som Aftonbladet så sällan upplåter utrymme kring historia på sina sidor, och när det sker så är det inte historiker utan debattörer som får tillgång till detta utrymme. Då är det inte längre en kultur- eller debattsida utan en ren insändarsida där höga röster får företräde framför kunskapen.

 

 

Ätten Breitholtz får en blogg

Nu får  ätten Breitholtz en egen blogg. Det är Carl Anders  Breitholtz som står bakom bloggen som bygger på hans bokprojekt om släkten. 

Bloggen handlar om släkten Breitholtz i allmänhet och deras heraldik i synnerhet. Inte så konstigt eftersom  CAB är heraldiker och tidigare målat sköldar för Svenska Heraldiska Föreningens matrikel/vapenrulla.
Det mesta av innehållet är är hämtat från hans släktbok Ätten Breitholtz del I och del II (1998 och 2010) och bloggen är därför upplagd som en bok så att man kan läsa den i rätt ordning istället för som i en vanlig blogg där det senaste kommer först och man därför läser ”baklänges”.

Studentikos heraldik

Lorenzburg, detta anonyma rike på nätet, visar på lite studentikos heraldik. 

Och det är kul. Det är alldeles för mycket allvar i heraldiken så humor lättar upp.

Med lite detektivkunskaper kan man nästan ana vem som är storhertig i grevskapet.

Besök Lorenzburg på Twitter

Andra mikroländer är Surland och Austenasia samt de som finns på https://twitter.com/MicronationNews, men eftersom alla dessa har sämre heraldik så ignorerar jag dem här.

Heraldikens arv av vapen

Ett fiktivt exempel på fri succession av släktvapen. Bild: Walter Leonhard.
Ett fiktivt exempel på fri succession av släktvapen. Bild:
Walter Leonhard.

En ny tid kräver nya regler. Traditionen är viktig men inte viktigare än människorna. 

Traditionen får därför inte tillåtas styra vår tillvaro. Det gäller heraldiken precis som alla andra områden i samhället.

Jag är en reformist och vill att heraldikens läroböcker anpassar sig till 2000-talet. Speciellt gäller det vapenrättens område. Den traditionella synen där heraldiska vapen endast kan föras vidare via den agnatiska blodslinjen vill jag ersätta med en kognatisk succession vilket innebär att såväl man som kvinna kan föra vidare något eller båda sina föräldrars vapen till sina barn. Ett vapen ska däremot endast kunna föras vidare genom blodslinjen och adoption.

Läs mer om succession på lika villkor

Konow skriver om Lewenhaupt

Boktips

Förre statsheraldikern Jan von Konow har kommit med ännu en bok. Denna gång en exposé över släkten Lewenhaupt från Sture-morden fram till idag.

Som släktbok är den trevlig och jag gör gärna samma uppställning när jag skriver en bok om mina anor. Men eftersom von Konow är historiker blir jag lite besviken. Boken är en hyllning till bildade män, tappra män, framgångsrika män och, i ett fall, till en kvinna dom hade modet att gifta sig av kärlek.
Någon analys av det samhälle i vilket släkten framgångsrikt verkade finns inte.

Men eftersom fem sidor ägnas den gamle riksheraldikern Adam Lewenhaupt så har boken ändå ett värde för mig.