Alla inlägg av Jourhavande heraldiker

Skövdes nya logotyp är ett falskt vapen

Skövde kommuns nya logotyp
Skövde kommuns nya logotyp

Skövde gör ny heraldisk logotyp i heraldisk stil, men det är inte ett heraldiskt vapen.

Det hela skulle kunna vara ett heraldiskt vapen, men en fråga till kommunikatörerna i kommunen ger svaret att detta är en bild som är fast till sin form och inte heller ska ersätta kommunvapnet, bara komplettera detsamma. Det är en logotyp som endast ska användas i den grafiska kommunikationen, som visas av det kloka svaret från Eva Sandsjö Liljedahl.

Twitterinlägg från den 12 november 2015
Twitterinlägg från den 12 november 2015

Skövdes vapen och sankta Elin (Helena)

Skövde kommunvapen med sankta Elin.
Skövde kommunvapen med sankta Elin.

Skövdes vapensköld visar sankta Elin (Helena), en av medeltidens främsta helgon inom det dåvarande svenska riket. Med reformationen kom hon att fasas ut ur svenskt kyrkoliv men i heraldiken fick hon leva kvar i Skövdes stadsvapen.

Som vapensköld är motivet knappast unikt. Snarare tvärtom och det bygger mer på ett sigill än på ett vapensköldstänk. Därför var förnyelsen 1917 en heraldisk befrielse, och hade de då tänkt som vi gör idag så hade det kanske blivit ett vapen som ser ut som dagens logotyp. Man kan även jämföra med Stockholm stads Sankt Erik, som visar ett huvud på precis samma sätt. Som heraldiker kan jag därför inte förfasa mig.

Skövde kommunvapen med sankta Elin, gällde fram till 1917
Skövde kommunvapen med sankta Elin, gällde fram till 1917

 

I det äldre kommunvapnet, som gällde fram till 1917, ser man Elins avhuggna finger, en kyrkobåge och en sköld med ett hjärta (som alltså inte är hennes helgonattribut). Det är härifrån hjärtat kommer som nu återigen finns i stadens logotyp.

Läs mer om Skövde kommunvapen och sankta Elin

Läs Skövde kommuns pressmeddelande här

Svenska flaggor och fanor i konsten, del 2

Det svenska skeppet Morgonstjernan sänks av Holländare vid slaget i Öresund 1658.
Det svenska skeppet Morgonstjernan sänks av Holländare vid slaget i Öresund 1658.

Jag har tidigare skrivit om den svenska flaggans historia och visat hur flaggorna har sett ut. Här kommer jag att presentera lite källor.

På 1600-talet infördes den svenska flaggan med ett gult kors. Den tar över från den randiga flaggan under 1620-talet.

Detalj av svenska skeppet Morgonstjernan, akterflaggan.
Detalj av svenska skeppet Morgonstjernan, akterflaggan.

1658 sattes en vit ruta med lilla riksvapnets tre gyllene kronor i korsmitten. På Willem van der Velde illustration av slaget i Öresund år 1658, där det svenska skeppet Morgonstjernan sänks, syns just denna flagga i båtens akter.

För övrigt är det lite intressant att Morgonstjernans vapensköld visar en stjärna med sex uddar. Vid den här tiden var det vanligare med fem samtidigt som ätten Gyllenstierna redan hade en gulblå vapensköld med sjuuddig stjärna.

Detalj av skeppet Morgonstjernan, toppflaggan.
Detalj av skeppet Morgonstjernan, toppflaggan.

Men notera att i båtens högsta mapp vajar ännu den randiga gulblå flagan från förr. Den flaggan syns inte på Jan Abrahamsz Beerstraten målning av slaget från 1660. Där återfinns den rena tvärskurna korsflaggan som endast tre år senare antas som svensk handelsflagg, men som formellt inte finns år 1660. Kan man då lita på denna målning eller har konstnären låtit sin fantasi flyga fritt? Noteras är att det inte finns några flaggor med tungor på Beerstratens målning så den anser inte jag vara en tillförlitlig källa för något, vilket däremot van der Velde är. Åtminstone tillförlitligare i just detta sammanhang.

Läs mer om slaget i Öresund 1658.

Det svenska imperiet

Alla har ju hört om den svenska stormaktstiden? Men vem känner till det svenska imperiet?

Att gå utanför trygghetsboxen är ibland riktigt givande, även när det är en så enkel sak som att läsa på Wikipedia.

Svensk historieskrivning om 1600-talet i svensk debatt (inte bland riktiga historiker, väl att märka) brukar gå ut på två saker:

  1. Svenskarna var bara barbariska och dödade massa oskyldiga människor, alternativt lät sin egen befolkning dö (underförstått att detta inte hänt i någon annan tid eller något annat land)
  2. Svenskarnas tid som stormakt var så kort att den är betydelselös.

Nr 2 först. En stormaktstid som räknas från 1611 till 1718 kan knappast räknas som kort. Det är längre än USA har varit stormakt. Att storleken skiljer sig åt är naturlig och här kan man lätt vända på resonemanget och säga att Karl den stores Frankerrik var mindre, levde kortare tid och var militärt svagare än det svenska – men lik förbannat var det ett imperium i sin tid.

Nr 1. Ja, det var en massa dödande och med dagens moraliska kompass var det onödigt mycket lidande. Det håller jag med om och jag vill på intet sätt se ett hyllande av denna period bara för att svenska härar lyckades besegra andra härar.

Det som var intressant med att läsa andra länders wikipedie-artiklar om den svenska stormaktstiden är att de inte kallar Sverige för en ”great power” utan Swedish Empire, Império Sueco (portugisiska/spanska), İsveç İmparatorluğu (turkiska) eller Empire suédois (franska).

Jag kan inte låta bli att tänk att beskrivningen av en tidsperiod och dess betydelse för omvärlden blir radikalt annorlunda om man säger ”stormaktstiden”, ”imperietiden” eller ”kungariket”.

Svenska imperiets geografiska omfång

Delar av ex-imperiet som
idag är en del av …

Som territorium

Som koloni

Svenska flaggor och fanor i konsten, del 1

Kalkmålning i Åbo slott
Kalkmålning i Åbo slott visandes den svenska härens fana från 1544/45

Jag har tidigare skrivit om den svenska flaggans historia och visat hur flaggorna har sett ut. Här kommer jag att presentera lite källor.

Först ut är en kalkmålning i Åbo slott som dateras till Gustav Vasas tid (se ovan). Tyvärr är min bild svartvit och jag har inte varit på plats, men härens fana är definitivt identisk med den fana som Gustav Vasa lät införa 1544/45 och som vi vet tillverkades 1545.

Målningen lär visa slaget om Viborg där kanoner på allvar användes första gången på Svensk mark, men uniformerna och flaggan är däremot tidstypisk för 1500-talets mitt.

Kan du engelska?

Just nu sitter jag och redigerar en kommande bok där jag övervakar översättningen av 200 svenska blasoneringar till engelska.

Men det är ett besvärligt jobb, för det är inte säkert att översättaren behärskar blasoneringsprojekt. Alltså behövs flera korrekturläsare.

OM du känner dig manad att ideellt ställa upp på detta, kontakta mig på jesper [at] heraldik.se

Nu har Australien skippat riddare och damer

Australiens premiärminister Malcolm Turnbull (lib) avskaffar de riddare och damer som hans företrädare Tony Abbott (lib) införde för några år sedan.

Rojalisten Tony Abbott införde 2014 titlarna Knight (riddare) och Dame (dam) av någon anledning som varken australiensarna eller jag begrep. Hans idé ledde också till att hans eget liberala valde att kicka ut honom. Så kan det gå om man inte är i takt med tiden.

Jag tror att det här är något som många svenska ordensförespråkare borde yta till sig. Det kan verka kul med ordnar men atrt införa dem och sedan börja dela ut dem till vissa medborgare men inte andra är som att balansera på slak lina där en politiker lätt går fel.

För Tony Abbott var det enligt många beslutet att utnämna prins Philip (Elisabeth IIs make) som blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan lätt se framför mig att en meritorden till en person som Chris O’Neill kan ge samma kritik här, fast man skulle kunna tro att han som kunglighet vore okontroversiell.

Läs mer här

Styrelsen utser … till medaljör 2016

Svenska Heraldiska Föreningens medalj
The Swedish Heraldry Societiys ”Medal of Honour” for heraldic achievements, established 2001.

Ikväll kommer Svenska Heraldiska Föreningens styrelse att utse 2016 års förtjänstmedaljörer i heraldik.

Jag kommer att närvara på mötet men vet ännu inte själv vem eller vilka som kommer att utses. Många förslag finns men  inget är klart förrän vid niotiden.

De som utses kommer sedan att informeras och därefter offentliggör vi namnen i Vapenbilden redan i decembernumret. Tidigare har vi väntat till februari men  allt kan inte alltid vara detsamma.

Det kan bli extra spännande i år eftersom 2016 är föreningens 40-årsjubileum. Kommer det att betyda att det blir fler medaljörer än vanligt eller … ?

Nationalism handlar inte att välja bort

Stefan Bede, Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige, skrev dessa kloka ord på föreningens Facebook-sida i veckan (2/11). Jag vill passa på att sprida dem en extra gång. 

… Men då vi är en ideell förening som är öppen för alla så kan jag säga att den består av allt annat är en homogen skara.
Vi är svenskar, finnar, danskar, norrmän och folk med annat osvenskt påbrå. Vi är adliga, ofrälse, katoliker, kristna och ateister. Vi har till och med elfsborgare i föreningen. Vi är rojalister och republikaner.
Vi är män, kvinnor, pojkar och flickor. Vi är heterosexuella och homosexuella. Vi kanske har en och annan asexuell människa i leden, vad vet jag.

Vi hyllar den gamla traditionen av att gå från att flagga sin härförares färger och vapen till att skapa sitt eget.
Jag inbillar mig att det är ett mänskligt faktum att de flesta inte går omkring och identifierar sig som svenska hela dagarna. Själv känner jag mer tillhörighet med folk som är rollspelsnördar, single speed-cyklister och house-DJ:s än de som räknas som svenskar. Man kan vara fler saker än bara en. Man kan välja att visa sin mångfacetterade person och man behöver inte välja bort.

Nation eller stam – samma sak

Med detta sagt vill jag även lägga till att Erik Helmerssons inlägg på DNs ledarsidan igår den 5/11 tar upp samma tankegång (har han månne läst SHFs Facebook-sida?)

Det handlar om mångas fokusering på tribalism (definierat av Nationalencyklopedin som ”benägenhet att sätta den egna gruppens eller stammens intressen före nationens” = dvs fördomar) när de tar ”avstånd” från nationalismen. Ja, det förstås, de tar ju inte avstånd från nationalismen, de gör den bara ännu snävare vilket jag trodde var omöjligt.

Jag håller till fullo med i hans avslutande ord och försöker tillämpa dem inom heraldiken närhelst jag kan:

Det är dissidenterna, inte gruppernas mer högljudda ledargestalter, som borde lyftas fram och ges utrymme. De är förebilderna vi behöver i en alltmer fragmenterad, avindividualiserad och identitetsfixerad tid.

Snälla, snälla, snälla – bara lite källkritik

Ouuuuschhhh.
Puuuuuh.
Så tar vi ytterligare tre djupa andetag.

Youtube är en fantastisk källa för kunskap. Det är också en fantastisk källa för ren och skär dumhet. Så dumt att jag inte vet var jag ska börja. Så jag börjar med de här två filmerna.

Påvens vapen som pentagram
https://www.youtube.com/watch?v=ZCTOfCbOXTo

Monster i Vatikanen
https://www.youtube.com/watch?v=KPw0fngNN5E

Titta på dem och fundera på vad de gör för fel. Tänk på hur väl deras

Sedan har vi deras utgångspunkt som gör att det hur som helst inte kommer att kunna gå att resonera dem. För den som säger sig vara kristen (i det här fallet amerikan) men samtidigt påstår att européerna under 2000 år haft djävulsdyrkan istället för kristendom, den personen kommer aldrig att lyssna på något argument eller ta till sig någon kunskapskälla som säger emot den egna teorin.