Waslings vapensköld, de första 38

Jag skulle tro att mitt vapen numera är bland de mest kända inom svensk nutida heraldik, inte minst för att de förekommit ofta i tryck. När man ser hur väl det hänger ihop med namnet kan man också lätt tro att det här vapnet var självklart. Men så var inte fallet. Långt därifrån.

Historien börjar omkring 1986. Jag har ingen dagbok och minnet är lite blekt, men någonstans vintern 85/86 väcktes intresset för heraldik. Då förstod jag inte att man kunde ta sig ett eget vapen. Den tillgängliga litteraturen var oklar på den punkten och även om jag hade hittat Heraldisk tidskrift (tack för det, Borås stadsbibliotek) handlade i princip allt om kunglig eller adlig heraldik, endast någon gång ibland avbruten av något som statsvapen eller nya kommunvapen.

Men 1987 kom ”Heraldik” av Ottofried Neubecker ut på bokrean och jag köpte den. Här fanns nu i min hand en modern bok på svenska som tog upp ämnet på ett mycket mer tilltalande sätt. Och i Per Nordenvalls översättning fanns mycket kunskap att ta till sig för en tonåring. Nu visste jag att även jag kunde ta mig ett vapen och mitt arbete tog sin början.

Släkthistorien ger inspiration

Först. Mina föräldrar är passionerade släktforskare och vi har haft en god relation till övrig släkt så jag hade hyfsat bra koll på förfäderna långt ner till 1700-talet. På farfars linje höll gubbarna fast i släktgården ner till tidigt 1600-tal och den gårdens namn var Onsered. Och Onsered, eller Odinsryd som det heter i äldre källor, är ju en syftning på guden Oden. Ja, det vet vi förstås inte, men som symbol för gården passar Oden onekligen väldigt bra.
Efternamnet Wasling kom däremot till så sent som på 1920-talet efter att farfar med syskon tyckte att det var utomordentligt fånigt att heta Pettersson efter farfar när fadern hette Carl-Edward. Denne Calle hade för övrigt inte ärvt gården Onsered för det gjorde hans äldre syster, så han hade istället gården Vasared och nu fick denna gård ge namn till släkten.
Och alla var bönder. Inte en borgare, präst eller något annat så långt ögat kunde se. Inte ens en knalle, trots att vi är i knallebygden.

Den här korta släkthistorien ger förståelse för varför jag, då ännu knappt 20 år, valde en symbolik som dels kretsade kring vasa-vapnet, dels kring något som mest ser ut som en Odens-kult (mer om det i nästa artikel).

De 37 första förslagen

Här kommer mina första 37 vapenförslag som jag gjorde åt mig själv. Egentligen ska de vara 38 men ett har försvunnit. Jag presenterar dem i den ordning som jag ritade dem. De bilder som tas med här nedan är de första som gjordes. Det har inte funnits några andra versioner ritade i collegeblock eller liknande.

Sköldarna är i original 12×12 cm och ritade med blyerts och sedan färglagda med vanlig billig tuschpenna året 1987/88. Jag fotade av dem i förra veckan så trots att det var den billigaste tuschpennan som fanns så verkar den vara av bra kvalitet.

När du ser dessa bilder så är det tydligt att jag för 30 år sedan inte hade full koll på alla färgregler. Lite upptäckte jag nog rätt snart var fel eftersom det vapen som är numrerat med 1 är överkryssat. Att jag ändå visar upp dessa förslag är för att visa att vägen till ett färdigt vapen kan vara lång och den första idén man får kanske inte är den bästa. Som det visar sig var inte ens den 38 idén speciellt lyckad.

Något som slår mig så här i efterhand är att det inte finns ett enda vapen med färgen grönt men faktiskt ett med purpur.

Något som kanske slår någon annan är hur flera av förslagen är inspirerade av medeltida vapen. Här finns Flemming, Vinstorpa, Vasa (såklart), Drake/Store, Soop och några fler. De flesta är ätter som har sitt ursprung i Sjuhäradsbygden, min hemregion.
Flemming var mitt första favoritvapen inom heraldiken och det bayerska mönstret gillade jag mycket till jag insåg att det inte bara var ett mönster på ölflaskor utan faktiskt ett vapen för ett kungarike.

Min vapenbild är ännu en vase, inte den avhuggna kärve som nu finns i vapenskölden.

Försök 1. Tinkturbrott och trist. Vasen fungerar inte i styckad sköld.

Försök 2. Inte så dumt men opersonligt.

Försök 3. Tinkturbrott igen men det funkar som komposition.

Försök 4. Ännu ett tinkturbrott och det sista i ordningen. Det funkar grafiskt.

Försök 5. det här minns jag, det var ett test för att se hur en spegling fungerar i praktiken. Inte så seriöst förslag.

Försök 6. Ännu ett vapen med stjärnor.

Försök 7. Än ett försök med delning. Klart bättre denna gång.

Försök 8. Här har jag inspirerat ätten Flemming.

Försök 9. Jag tycker än idag att det blir bättre schvung i en bild om man inte fyller varje tomt fält med en allmän bild.

Försök 10. Säkert inspirerat av Sparre-över-stjärna-ätterna. Gillar det fortfaranden inte riktigt min stil.

Försök 11. Spännande att jag här har tagit med tinkturen purpur. det syns lite dåligt i den här bilden, men vapnet är tydligt i tre tinkturer fast det både är rött och purpur i bilden.
Försök 12. Saknas i samlingen

Försök 13. inspirerat av Stenbock men eftersom en vase är långsmal så har jag lagt den på sidan. "ordförande-vapnet" som det också kallas.

Försök 14. Finns både som styckad och ginstyckad version (den är alltså färgat på baksidan med). Att stjärnan har så många spetsar är även det en inspiration från en av Sparre-över-stjärna-ätterna.

Försök 15. Ooops. Här kom visst Bayern med. till mitt försvar, det hade jag ingen aning om men jag gillade mönstret på ölflaskorna.

Försök 16. Här är det ätten Soop som är inspirationen. Bra balans men kändes redan då lite som en kopia.

Försök 17. Ännu ett vapen som finns i två versioner, dvs är målat på baksidan. Och liksom tidigare gäller - fyll inte ut alla fält. Men det dålig balans i vapnet eftersom en avlång vase inte fyller ut en triangel.

 

Försök 18. Eller - detta är inget försök alls utan en test med vasavapnet som sådant, men i omvända tinkturer.
Härifrån är vapnen inte numrerade

Nr 19. Inspiration från Vinstorpa-ätten.

 

Nr 20. Tja, inte det bästa vapnet som gjorts.

Nr 21. Defintivt en inspiration från Sparre-över-stjärna-ätterna.

Nr 22.

Nr 23.

Nr 24. Så här ska det inte se ut.

Nr 25. Detta vapen är faktiskt heraldiskt tänkbart och unikt på samma gång. Men inte min smak.

Nr 26. Ska man ha vase i en bjälke måste man ha tre, annars förloras balansen.

Nr 27. De små fyrkanterna är biljetter, alltså brev eller visitkort för att prata modern svenska. Sällsynta idag, vanligare för 200 år sedan. Används i regel som bitecken.

Nr 28. Ett intressant grafiskt experiment, men inte värst lyckat. Undvik.

Nr 29. Rosorna i ginstammen symboliserar de fyra syskonen som antog namnet Wasling.

Nr 30.

Nr 31. Faran med kvadreringar Det blir sällan speciellt bra utan otydligt och lite trist.

Nr 32. Precis som i nr 29 symboliserar de fyra rundlar de fyra syskonen som tog namnet Wasling.

Nr 33. En idé som är värd att utveckla men inte inom ramen för vasar.

Nr 34. Åter ett kvadrerat vapen som inte lyfter.

Nr 35. Det här är lite bättre som vapensköld. Distinkt och unikt.

Nr 36. Ett spännande vapen som är värt ett bättre öde än att glömmas bort så här,

Nr 37. Vapen där en allmän bild  är överlagda en häroldsbild blir sällan bra.

Nr 38. samma princip här. Lite roligare färgkombination men resultatet blir lika otydligt. Och visst är det så att Folkunga-vapnet bygger på samma princip,  men det blir inte bättre för det.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia